Kappitel 7- hand i hand du och jag

3.2K 68 3
                                    

-Samuels perspektiv-

Jag vaknade av en ung flygvärdinna väckte mig.
"Gör dig klar för landning" säger flygvärdinnan.
Jag började genast packa ihop min dator som jag hade i mitt knä. Jag packade ner min dator i datorväskan och la den under säter. Satte på mig bältet och sedan var jag klar för att landa. Jag började inse att snart ska jag äntligen få träffa min underbara tjej Julia. Eller min halv syster om man ska vara exat.
Flygplanet körde ner för landning. Jag lutades ner i stolen och höll i mig i armstödet. Jag avskyr landningen ner, jag få så ont i mina öron. Men vilken tur att det går över.
Efter att vi äntligen hade landat reste jag mig upp ur stolen och gick mot utgången. Jag gick igenom massa dörrar och äntligen hade jag kommit rätt där jag skulle möta mina fosterföräldrar. Där står de, de vinkar och ler för de är säkert så glada för att träffa mig igen. Och bredvid min fostermamma Sofia står Julia där och ler mot mig. Jag blev ännu gladare att hon var med, jag har saknat henne mest. Egentligen vill jag bara springa fram och kyssa henne. Men jag tror inte det är så bra. Tror jag hade fått flytta ut från huset eller Julia. Och det vill jag verkligen inte. Istället gick jag fram och kramade Sofia och Oskar och sist gav jag Julia en hård kram och fick äntligen känns hennes underbara doft. Jag viskade tyst i hennes öra,
"Du är så vacker"
Hon log och tittade på mig. Jag fattade det som ett tack detsamma.
Vi gick mot bilen, jag och Julia satte oss där bak. Sofia startade bilen och äntligen körde vi hem.
- Ja hur har du haft det då? Undrade Sofia
- Jo jätte bra. Det var riktigt fint väder i Stockholm. Sa jag
- Vad gjorde du där då?
- Jag var då hos min polare Erik och vi spelade massa spel på datorn, gick på fester och träffade mina vänner.
- Va kul! Det låter kul också! Du träffade inte på en snygg brud då? Frågade Sofia
Jag såg hur Julias ögon hamnade mot mina ögon. Tror Julia var lite orolig.
- Nej. Var inga snygga brudar där. Finns mycket snyggare här i Skåne. Sa jag
Det fanns jätte snygga brudar där i Stockholm men jag hade min Julia.
Julia log och hon lutade sitt huvud mot fönstret.
Sakta drog jag min hand till hennes hand. Min hand hamnade i hennes hand. Vi gjorde det ganska osynligt bara för att de inte skulle se oss. Jag fick en varm känsla i kroppen. Med henne är jag hel. Utan henne vet jag inte vad jag skulle ha gjort.

Jag stängde bildörren och gick mot dörren. När Sofia öppnade dörren kom Lukas springande fram och ropade "mamma!" Han hamnade i hennes famn och sedan släppte han taget av henne. Lukas gick sedan vidare och kramade allihop! Hans varma kram gjorde mig lycklig, att jag har så bra familj! Stina kom därefter och sa hej till oss alla. Hon kramade om mig och sa " välkommen hem storebror" Nästan en tår kom ut. Det var så vackert. Hon kallade mig storebror! Jag sa " Tack min fina syster" Just nu känner jag att jag skulle nog aldrig kunnat få såhär bra familj!
Efter allt kramande tog jag av mina skor och jacka. Jag tog mina väskor och gick mot trappan för att packa upp mina saker.
Julia följer efter och vi gick in i vårt rum.
Jag satte mina väskor på golvet och puttade ner Julia i hennes säng. Jag la mig på henne och våra läppar mötes. Jag viskade i hennes öra och sa "Gud vad jag har saknat dig"
Hon kysste mig igen och jag tog det som detsamma.
Vi slutade att kyssas och jag kramade om Julia. Hennes kropp var varm och mjuk.
Vi låg där en stund och kramade om varandra. Efter en stund gick jag upp från sängen och började packa upp mina saker.
Julia ligger fortfarande kvar i sängen, hon bara tittar på mig medan jag packar upp.
- Vad tittar du på? frågade jag.
- Dig. Sa Julia
- Jo det ser jag väll men varför?
- För du är så otroligt vacker.
- Vad gullig du är, du med! Sa jag

Jag hade packat klart och Julia satt vid sin mobil och snapchattade med massor med folk. Tillochmed massor med folk hon inte känner.
Hon tog massa bilder på sig själv och jag tyckte att varenda bild hon tog blev hon snygg i.
Jag satte mig bredvid Julia och vi tog massa bilder med varandra och hon skrev "världens bästa bror" ingen får ju veta att vi är tillsammans.
- Du vad var det för överraskning du skulle ge till mig? Frågade Julia
- Den får du imorgon kväll. Sa jag
- Jasså, spännande. Sa hon men sin nyfikna röst. Jag tror hon fattade det direkt...
_________________________
Vad tycker ni om "kapitel 6"
Blev ett långt kapitel om Samuels perspektiv. Nästa gång blir det nog Julias!
GILLA och KOMMENTERA för förr kapitel!

Kär i min Bror!Där berättelser lever. Upptäck nu