Just. 1/5

Kapitel 1- ett minne för livet

Brooke's perspektiv
"Brooke!" skrek Harry från köket.
"Ja, jag kommer!" klockan är tidigt på morgonen och hela familjen är trött. Till och med Gemma. Gemma brukar aldrig vara trött. Imorgon bär det av till storstan London där 1D ska inleda sin turné i. Det ska bli spännande. För några månader sedan upptäckte Harry att jag kunde sjunga då jag - av misstag - sjöng onödigt högt i duschen. Det var även samma dag som Harry bad på bara knän för att jag skulle få vara förband. Men, sedan kom ju skiten man får ta upp (inte bokstavligt) alltså att ett annat förband var redan bokat. Och det ingen visste är att det är början till en stark vänskap. Jag satte upp mitt midjelånga hår i en hög hästsvans och tog på mina rosa Uggs jag fått av Harry i födelsedagspresent. Jag gick ner för den kurviga trappan och jag var nere i köket.
"Det tog en himla lång tid" gnällde mamma när jag kommit ner.
"Jag vet, men jag är ju inte fyrtio plus" sa jag bara för att retas. När vi ätit klart gick jag upp på mitt rum och pluggade in mina orangea hörlurar. jag älskar starka färger. Det gör mig glad. Jag gick in på Spotify och sökte på Ed Sheeran och satte på min favorit låt av honom.
"I'm gonna pick up the pieces and build a Lego house" musiken hördes i mina öron i takten till min lena röst.
"Vad fint du sjunger" Louis stod vid dörrkanten. När kom han hit? Han är den jag kommit närmast i bandet.
"Tack, och när kom du hit?" undrade jag.
"När satte du på musiken?"
"Ungefär för en kvart sedan" svarade jag och tog ut sladden så musiken fyllde hela rummet.
"Du, Harry ljög verkligen inte när han sa att du kunde sjunga, verkligen inte" sa Louis och satte sig på min ny bäddade säng. Jag mumlade ett tyst tack innan han gick ut ur rummet. Efter inte en så lång stund kom han in igen.
"Glöm inte att vi ska repa idag klockan tolv" påstod han. Klockan tolv, då hinner jag sminka mig duscha av mig och välja kläder, perfekt.
"Ja, men om du ursäktar mig så ska jag nog gå nu" sa jag och drog ur en handduk, en bh, trosor, en highwasted kjol och ett linne som var vinrött med '98' på i vitt. Jag gick smidigt in i badrummet och sipprade av mig kläderna. jag gick fram mot duschen och satte på den.
"I should be strong, I know, I should move on I know" sjöng jag tyst för mig själv. När jag duschat klart tog jag smidigt på mig kläderna. När man när highwasted är det ganska viktigt att ta tröjan först, enligt mig iallafall. När jag torkat håret och sminkat mig nappade jag åt mig min mobil och ställde mig framför spegeln och knäppte ett kort. Snart kom den svarta bilen som ska hämta oss. Bilen körde upp längst grusvägen och stannade. Vi hoppade in i bilen och det blev genast en stel tystnad. I vad som känts som en evighet så var vi framme vid arenan där vi skulle möta upp lite fans och förbandet. Vi kom in i arenan och där satt redan förbandet. Och en tjej. Fast hon kanske också är med i förbandet. Eller? Nu blir jag lite skeptisk. Skulle det inte bara vara killar? Eller är jag helt ute och cyklar kanske? Så många frågor, så lite tid.
"Så, jag är Luke" sa en kille med blont hår.
"Jag ä..." jag blev snabbt av bruten av en tjej med svart hår och solglasögon. Vi är väl inne eller?
"Ursäkta mig men det där är min pojkvän" sa hon kaxigt. jag svär på Gud att jag mött henne förut, jag svär!