Blodtörst & kärlek

Kapitel 1. Subway

Torsdag
-Äntligen! Jag har väntat i en evighet, sa jag och gav Charlie en stor kram.
Hon himlade med sina perfekt sminkade ögonen och sa:
-Ärligt talat tror jag inte att en kvart räknas som en evighet, men om du säger det så.
Vi gick in på Subway och ställde oss i den enormt, överdrivet långa kön och efter en till evighet kom vi fram till disken.
-Jag vill ha hmm... Steak and cheese, sa jag. Charlie (som är vegetarian) rynkade på näsan och beställde istället sin, enligt mig, avskyvärda Veggie biff.
Vi satte oss vid det ända lediga bordet och åt. Subway är den ända snabbmatsrestaurang som jag faktiskt gillar. Allt på McDonalds smakar bara papper.
Jag såg att Charlie stannade till mitt i en tugga och stirrade på något bakom mig.
Jag vände mig om och förstod plötsligt varför hon hade reagerat som hon gjorde, i dörröppningen hade precis den snyggaste killen på hela jordklotet gått igenom.
Han hade sandfärgat, fluffigt hår, rak näsa, en svart skinnjacka, slitna jeans och solglasögon. Konstigt nog, vem fan har solglasögon mitt i oktober? Det var ju inte precis soligt heller. Han kanske hade någon ögonskada?
-Herrejävlar... sa Charlie fortfarande med blicken klistrad mot den snygga nykomlingen. Jag såg att han tittade mot mig... Oss menar jag... Så jag sparkade till Charlie på smalbenet och väste:
-Sluta stirra, han tror att vi är helt störda!
Hon gjorde en sur grimasch men gjorde som jag sa.
-Han är inte härifrån, om han var det skulle jag ha sett honom förut, viskade hon som om han skulle kunna höra oss. Vilket han inte kunde eftersom alla pratade i mun på varandra.
-Nej, men jag hoppas att han inte bara är på semester, han får gärna stanna här hur länge han vill, svarade jag och tog upp min mobil ur väskan och började spegla mig i kameran. Mitt bruna, lockiga hår hade blivit lite ruffsigt i vinden, mascaran hade klumpat sig och jag var alldeles rödflammig i ansiktet på grund av kylan där utifrån. Fan.
Killen tittade sig omkring, och bestämde sig sedan vid ett bord som några precis lämnat. Då hände det som inte fick hända. En tjej, lång, kurvig och otroligt vacker gick bredvid honom och satte sig vid hans bord.
Fan. Igen.
Hon måste ha gått in med honom utan att jag sett henne.
-Åhhh nej, sa Charlie och såg precis ut som jag kände mig. Sårad av någon jag inte ens visste namnet på.
Ute var det omöjligt nog ännu kallare än innan men det dröjde inte länge innan vi kom in på närmsta klädaffär.
-Den här är väl fin? frågade Charlie och höll upp något rosa och svart framför mig.
-Liiiiv! gnällde hon sedan på mig när jag inte svarade.
-Sluta nu, du kan inte göra såhär mot mig. Det är som att grina över att någon dör i en film men att skådisen fortfarande lever.
Jag flinade mot henne och sa:
-Du hade inte riktigt samma inställning när vi såg på Titanic.
Hon skrattade och slog mig lätt på armen.
En halv timme senare satt vi på bussen påväg hem, den stannade vid mitt hus
(jag har tur som bor precis bredvid en busstation)
-Hejdå, ses imorgon! sa jag och gav Charlie en snabb kram.