Kärleken slutar alltid död

Kapitel 17

Jag stormade ut och sprang rätt in i en tjej.
-Oj förlåt!Hur gick det!?,sa jag och tittade på henne.
-Det gick bra själv då?,Sa hon tillbaks och skrattade lite.
-Bra..antar jag,sa jag och drog en slinga bakom mitt öra.
-Vad heter du förresten?Du är den nya tjejen va?,sa hon
-Elsa och ja,jag är ny,sa jag och fnissade till
-Jag heter Midla jag född i Danmark egentligen i Köpenhamn
men min mamma pappa och jag flyttade sedan till Sverige för
att vår mormor bor i Sverige och hon fick cancer och så,så att
ja min mormor..ja hon..,sa hon och lade sedan huvudet i händerna
och började gråta.
-Oj!Men lilla vännen!,sa jag och kramade om henne.
Kramen tog slut och det kändes skönt att prata med en tjej.
Jag tog bort lite lugg och såg ett stort djupt ärr. Det var nytt
för blodet var blött fortfarande.
-Oj!Gud vad har hänt!
Hon tittade ner i marken och jag tittade på hennes väska.
Den var helt smutsig och lerig. Då trodde jag det värsta och
sa det rakt ut.
-Midla..,sa jag lugnt
-Ja..,mumlade hon till svars..
-Är du mobbad..,sa jag lugnt igen.
Hon började gråta mer och kastade sig i min famn.
-Ja det är jag!,mumlade hon i min tröja.
Jag kramade om henne och sa.
-Du vi kan vara bästisar?,sa hon
-Självklart vi kan..,sa jag
-Så vi ses efter lektionen,sa Midla
-Vi går i samma klass pucko!,Sa jag glatt
Vi tog varann i hand och gick till NO salen..