ÄNGLASÅNG » dante lindhe (ELEV 2)

13

!!!!!har postat ett par kapitel på en ny berättelse som heter snapchat, handlar om Noel!!!!!

BELLE
Det började närma sig kväll. Vi hade varit ute på en fin middag, för att tillsammans fira julen. Nu satt vi istället mysandes framför vattnet, det hade blivit svalare i luften och därav vilade en filt över våra axlar. Min present till Dante låg i min resväska, undangömd, och jag visste inte om han hade någon present till mig. Denna resan var redan mer än tillräckligt för många jular framåt, så jag behövde egentligen absolut ingenting.

Vågorna framför oss skvätte, för varje gång de träffade huskanten, lite på våra fötter och några fåglar kvittrade en bit bort. Från stranden hördes det svaga toner av någon dansmusik, troligtvis från någon av strandklubbarna. Det finaste ljudet var dock Dantes andetag som jag kände mot min bara axel.

Jag satt i bara bh och ett par shorts på vår "terass"-kant, filten tillsammans med Dantes kroppsvärme värmde mig tillräckligt mycket för att inte frysa ett dugg.

"Jag är den lyckligaste personen i världen" viskade Dante tyst mot min axel och jag gömde mitt huvud i hans bröstkorg. "Jag älskar dig" var mitt svar och han kramade om mig.

"Jag har en julklapp till dig, jag kan inte garantera att du tycker om det men det här är något jag har tänkt på själv en längre stund, och jag skulle mer än gärna ha med dig..." började han och jag tittade på honom med en fundersam blick. Vad kunde det vara? Något han har tänkt på länge men nu vill ha med mig på... en resa? Vi var ju redan på en resa.

"Mirabelle Jaqueline Izabellé Côté, jag har köpt ett hus, och hoppas mer än något annat att du skulle vilja flytta tillsammans med mig, och fortsätta vår framtid tillsammans".

Jag såg på honom med vidöppen mun, ett hus?! Har han köpt ett hus sådär bara? Vill han att jag ska flytta tillsammans med honom?

DANTE
När hon tittade på mig med vidöppen mun, chockerad blick och inte sade ett ord så var jag bokstavligen livrädd. Rädd att jag hade sagt fel, kanske gått för snabbt framåt, bett om för mycket. Kanske hon inte alls såg en framtid med mig, inte alls hade lust att bo med mig. Kanske hon inte ens ville vara tillsammans med mig, kanske hon hade tänkt på att göra slut efter resan.

Och svar fick jag på alla mina frågor när hon, efter två minuter i tystnad, yttrade första meningen.