Finns vampyrer?

Inte den jag trodde -4

"Visst!" Sa jag glatt. Jag satte mig ner bredvid han. Jag han knappt prata för än Tyler ringde och så att jag var tvungen att komma hem. "Jag måste tyvärr gå hem...." Sa jag sorgset. Han tittade bara efter mig när jag gick. På vägen hem hörde jag ett stark vindpust. Jag vände mig om och där stod....

..Damon....den sista personen jag förväntat mig. "Hej? Vad vill du?" Sa jag försiktigt. "Dig.." "Va?!? Så det var du utan för mitt hus?" Jag lät rädd som fan man jag brydde mig inte ett skit i det. "Kan du berätta vad som händer?" Han tittade på mig som om jag vore en sak. Han tog tag i mig och bet mig på halsen. "HJÄLP!" Skrek jag högt men ingen verkade höra. Och precis när jag trodde att hoppet var ute hoppade någon på honom. Jag andades vettskrämt och försökte springa iväg. Men han höll fast mig hårt. Jag tittade in i hans ögon. Du lyste grönt. "Tack för att du räddade mig" fick jag tillsist fram. "Det var så lite så" sa han vänligt. "En enkel fråga bara..." Sa jag samtidigt som jag svalde hårt. "Ja?" Sa han enkelt. "Är han...död? Jag vet att det är en dum fråga men...jag gillar han även fast han nästan dödade mig.." "För tillfället.." Jag hörde på rösten att han inte brydde sig. "Är du Stefan?" Sa jag som om jag visste typ allt. "Mm? Har han sagt något annat?" "Jag vet att jag ät sjukt otacksam efter allt du gjort och så men....jag älskar han" så fort jag sagt det ångrade jag mig. Älska den som försökte döda en? Så sjukt dumt att säga högt också! "Aja...men lova at inte berätta för någon" sa han allvarligt. "Jag lovar! Men igen skulle heller tro mig.." Jag sa det med min röst som jag brukar ha när någon har dött. Jag fattade att jag borde gå så jag gjorde det. Och sen kom jag på att Tyler sa att jag skulle hem. Jag började springa snabbare och snabbare hem....