Ett med volymen d.l

Dantes perspektiv

Jag och Anya åker hem om två dagar. Det känns verkligen helt sjukt. Denna semester har verkligen betytt något otroligt för oss. Vi har ju umgåtts varenda sekund i snart två veckor. Vi har kommit så nära varandra som man skulle ha kommit på 2 år. Och här sitter vi, Anya och jag, på stranden, i solnedgången och hon är min flickvän. Jag kunde inte varit lyckligare.

Jag känner en liten hand greppa tag i min och jag vänder mig om och tittar in i dom vackraste ögonen någonsin. Anyas ögon.

Hon tittar upp mot mig och ler. Ett leende som är helt obegripligt vackert. Denna 16:åriga tjej lilla tjej betyder allt för mig. Verkligen allt. Aldrig trodde jag att jag skulle sätta en annan människa framför mig själv i alla lägen, men nu gör jag det, med Anya.

"Vad tänker du på?" frågar hon mig efter att jag bara suttit helt tyst och tittat på henne.

"Dig" svarar jag ärligt. Hon ler.

"Jag hoppas att det är bra saker du tänker på isåfall" flinar hon.

"Det är det. Allt med dig är bra" hon ler ännu större och sträcker sig mot mig för att ge mig en kyss. När vi drar ifrån säger jag det.

"Anya jag älskar dig" och den här gången ler hon så stort att det ser ut som att hon ska spricka.

"Dante jag älskar dig också"

Vi möts i en passionerad kyss och reser på oss för att gå tillbaka till hotellet.

När vi väl är på vårt rum kysser hon mig igen. Kyssen övergår snabbt till hångel och ja, det ena ledde till det andra.