En hemlighet förde mig hit

Kapitel 1

                                                                                      

Stockholm, Hornstull, onsdag den 20 september, klockan 9.00

"Ska inte du vara på Hötorget klockan tio?"

Johanna ropar från korridoren och smäller upp dörren till rummet. Amanda kastar sig ur sängen så täcket flyger till andra sidan. Knappt närvarande drar hon händerna genom håret som är fullt med tovor. Efter några blinkningar lyckas hon se ett långt svart hår och orättvist sexiga ben försvinna ut i hallen lika fort som de kom in.

"Skit, har klockan inte ringt? Av alla dagar att försova mig på, så ska jag göra det just idag. Helvete! Jag får inte vara sen till den här arbetsintervjun." Med andan i halsen springer Amanda fram till spegeln som hänger på väggen vid dörren. Gårdagens besök hos frisören är som bortblåst och hennes blonda axellånga hår spretar nu åt alla håll. Hon gnuggar sig snabbt under ögonen för att försöka få bort gårdagens mascara som är totalt utsmetad i ansiktet och får henne att se ut som en tvättbjörn.

"Stjärnström och Stjärnström är den enda advokatfirman som jag vill jobba för. Missar jag den här intervjun kan vi tacka hejdå till den här lägenheten Johanna", säger hon med korta andetag och drar handen över ansiktet. Hjärtat bultar snabbare än vanligt och känns som det snart kommer explodera.

Amanda sliter upp dörren till garderoben och tar fram en svart Dior klänning.

"Äntligen kommer du till användning", säger hon högt och håller upp klänningen framför sig, beundrar den för ett kort ögonblick innan hon låter tyget sväva mjukt mot madrassen medan fingrarna stryker bort en liten rynka.

"Johanna! Får jag låna din Armanikavaj?" ropar hon samtidigt som hon trampar runt på stället och försöker reda ut tovorna i håret.

Johanna ställer sig obemärkt i dörröppningen.

"Den här?" Hon håller upp en svart figursydd kavaj som blänker i morgonljuset. "Kemtvättad för din skull hjärtat."

Amanda ler utan att hinna säga något när Johanna vänder sig om och tar tag i hennes axlar med en utstrålning av kärlek.

"Lyssna på mig nu", säger hon och väntar tills hon fångat Amandas uppmärksamhet. "Det här kommer att gå bra, var bara dig själv. Du har toppbetyg, riktigt fina referenser och du är den bästa nyexaminerade advokaten jag känner."

"Känner du någon annan advokat?" svarar hon med en road min, tar ett kliv bakåt, snubblar över sina fötter och faller pladask med rumpan först i golvet. Johanna slänger bak huvudet och det höga skrattet ekar i rummet. Hon sträcker ut händerna och drar upp henne.

"Så går det när du är ett smartass. Nå, sträck på dig, djupa andetag. Nu försöker vi vara lite mer harmoniska, mer Zen." Hon greppar tag i Amandas haka och stirrar in i hennes bruna ögon som flackar okontrollerat.

"Du. Är. Bäst. Du kommer att få det här jobbet. Du är min bästa vän och jag älskar dig, så kom hem med vinsten." Hennes stora leende lugnar Amanda som slänger sina armar om sin kompis och kramar henne hårt.

Hon släpper taget och lägger handen om hennes kind och ser henne i ögonen.

"Ja, jag ska ta det här", säger Amanda och rycker kaxigt på axlarna samtidigt som hon försöker intala sig själv att det är sant. "Kan du ringa en taxi? Jag hinner aldrig ta tunnelbanan nu."

"Redan fixat. Den borde vara här närsomhelst."

"Nå, hur ser jag ut?" Hon sträcker ut armarna och snurrar ett varv.

"Som om jobbet är ditt."

"Kommer du ihåg när vi var små och drömde om att flytta till Stockholm?" Amanda kliver i sina nio centimeter höga naturfärgade pumps.

Johanna ler när hon svävar bort i tankarna. "Du ville bli advokat, vilket du nu är och jag ville bli lycklig och fri." Johanna spänner fast en lock av Amandas blonda hår i hennes prydliga hårknut.

Amanda ser på henne och fångas upp i tankarna en stund.

"Men är du fri? Jag menar, är du lycklig?"

Hon spänner upp ena ögonbrynet och ska precis svara när ljudet av en biltuta hörs utanför.

"Oj, oj. Måste gå." Amanda trär snabbt på sig kappan och kastar slängkyssar innan hon försvinner ut genom dörren.