Game On (Justin Bieber)

Prolog

  ”Mamma jag är hemma” ropade jag och slängde min hockeytruck innanför dörren för att dra av mig mina skor och jacka. Jag hängde väskan över axeln och gick ut till mamma som satt i vardagsrummet. 

  Hon satt med tårar i ögonen och kollade på datan som hon gjort varje dag i två månad då pappa dog. Hon hade inte ätit ordentligt och det hade fått vara jag och min bror som tagit hand om allt som handlade om ekonomin att göra. Hon kollade upp på mig och möte min blick. Jag kunde se ett litet leende på hennes läppar vilket jag blev lite orolig över då hon inte haft ett leende på så länge. Men jag blev samtidigt glad att hon kanske äntligen skulle kunna komma tillbaka till oss och kanske gå vidare i sitt liv.

  Visst jag älskade min pappa också, han var en av mina största idoler och bästa kompis. Jag kunde prata om allt med honom. Men trots att någon man älskar dör så måste man gå vidare. Det finns dagar då jag också bara vill sätta mig ner och gråta men jag kan inte, jag får inte. För livet går vidare, även fast vi vill att det ska sakta ner. Livet fortsätter och efter som mamma inte gör något så får jag ingen chans att bryta ihop.

  ”Mamma vad är det?” frågade jag när hon inte sa något utan bara kollade mellan mig och datorn.

  ”Jag har äntligen fått jobb någon annan stans så vi kommer flyta”

  ”Va, nej. Det kan vi inte mamma, vad händer med pappas garage då?”

  ”Vi säljer det till Tommy som är närmast makten”

  ”Men pappa lovade ju att Nathan skulle få pappas garage och billarna”

  ”Jag vet men ni kommer få välja en bil att ta med er och Nathan kommer nog att förstå”

  ”Förstå vad?” frågade Nathan från trappan och ställde sig bredvid mig.

  ”Mamma har bestämt att vi ska flytta” 

  ”Va, men vad händer med allt det här. Du lovade ju mig att när jag gick ut skolan i år skulle jag få ta över pappa gamla bilar och garage”

  ”Jag vet men nu har jag äntligen blivit förflyttad så vi flyttar om en vecka”

  ”Om en vecka” sa jag och Nathan i mun på varandra.

  ”Ja, så jag tipsar er att ni börjar packa iordning alla era kläder och möbler idag”

  ”Men mamma jag kan inte byta skola nu, kan vi inte vänta tills hockey säsongen åtminstone är slut. Jag menar jag har ju den viktigaste cupen i mitt liv om lite över två månader för du kommer det sponsorer och tränare som är viktiga inom hockeyn” protesterade jag och kollade misstroget på henne. Hon kunde väll inte vara seriös med att vi helt plötsligt skulle flytta, bara så där? Vad skulle hända med alla pappas grejer? Först kunde hon inte lämna huset för att det var så mycket minnen av pappa i det. Men nu planerar hon att vi ska flytta bort från det istället. Gush, man får ju whiplash.

  ”Nej vi flyttar nästa vecka och om den här cupen är så viktig för dig kan du ju börja i hockey laget där vi kommer flyta till”

  ”Men tänk om jag inte får spela med killar där?”

  ”Då får du väll spela med tjejer som alla andra tjejer gör”

  ”Du vet att jag aldrig kommer vilja spela med tjejer, dom får inte tacklas eller slåss eller något sådant” 

  ”Bra då kanske du slipper vara skadad hela tiden” sa mamma och smällde igen datorn irriterat.