Saknad.

Kap 8

De hade gått några veckor sedan Adam berättade för Esmeralda och Oskar om allt som hade hänt på senaste. Alla tankar, aggressionsutbrott och besöket till akuten. Enda sedan de snacket hade de tre kommit varandra mycket närmare och för Adam var de definitivt en lättnad.

De var långt inpå hösten och Adam stod nu hemma i köket med deras mamma och Frida. Frida satt uppe på köksbänken med dinglande ben samtidigt som hon tuggade på en äppelskiva.

'' Ska du inte bjuda över dina vänner snart? Ni är aldrig här hemma...'' Säger deras mamma medans hon blandar kanel och äpple i en bunke.

'' Jo jag kan väll ta hit dem någon dag. Har inte tänkt så mycket på de'' Svarar Adam som står och trycker ut deg i en ugnsform. Han kollar senare mot sin mamma och sedan på Frida. Ett stort leende sprider sig över Adams ansikte. '' Frida, jag lovar dig att jag kan äta mer äppelpaj än dig!''

Frida snor åt sig en till bit äpple innan hon hoppar ner från bänken. '' Nej de kan du inte! Mamma brukar säga att jag är ett matvrak!!'' skriker hon tillbaka innan hon surt stoppar äpplet i munnen och tuggar högljutt. Både Adam och deras mamma skrattar åt Fridas svar och visst hade hon rätt... Frida var definitivt ett matvrak. ''Såja ungar. Ingen av er kommer att kunna äta någon paj om Frida äter upp alla äpplen'' hon blinkade mot Frida som kollade upp på de andra. '' Allt är Adams fel!''

Hon kollade ner på hennes sista äppelbit innan hon slänger den mot Adam och springer tjutande iväg. Adam ställer ifrån sig sina saker och springer snabbt efter sin syster runt om i lägenheten. '' Åh passa dig du din lilla snorunge!''

-

Flämtande slänger sig de båda i soffan för att äntligen kunna hämta luft. Adam flåsar och sväljer hårt, '' Jag vann...''

''De gjorde du inte!'' Svarar Frida som snabbt sätter sig upp, fortfarande flämtande.

Deras mamma kliver ut från köket. '' Efter allt ert springande har ni nog ingen energi kvar till att äta paj så jag antar att jag är den riktiga vinnaren'' säger hon skrattandes och doften av nygräddad äppelpaj sprider sig i den lilla lägenheten.

Adam och Frida blänger på deras mamma innan de ropar i kör '' Vi vill ha paj!'' sedan brister de båda ut i skratt.

-

Några bitar paj senare och de tre familjemedlemmarna har kurat ihop sig i den gråa soffan med varsin filt. '' Jag ska göra lite varm choklad. Vill ni ha?'' Frågar Adam och tar av sig filten för att ställa sig upp. '' Visst!'' Svarar Frida medans deras mamma långsamt skakar på huvudet. '' För min del är de bra tack''

Adam nickar och går ut i köket för att börja fixa chokladen. Han tog fram två stora koppar, hällde upp och garnerade senare med några marshmallows. Han log för sig själv och tog med dem ut till vardagsrummet. '' Är jag inte den bästa brorsan i hela världen?'' Frågar han Frida som skrattar och nickar.

'' Justja Adam. Hur har du tänkt angående din födelsedag?'' Frågar tillslut deras mamma och Adam tar en klunk av sin varma choklad. '' Faktum är att jag helt hade glömt bort de...'' Svarar han och ställer ner koppen på glasbordet framför dem. Hon nickar till svar och börjar sedan att stryka över huvudet på Frida som gått o lagt sig i hennes famn.

'' Jag hade tänkt att vi kan ha något litet släktkalas här hemma sen kan väll ni hitta på något mot kvällen eller så. Jag och Frida kan sova hemma hos mormor då så får ni lägenheten för er själva'' Adam sken upp och kollade mot sin mamma '' Mamma! Det hade vart grymt! Tror du att Fredde kan komma också? Typ...Sova kvar här?''

Hans mamma funderade ett tag men nickade senare '' Ja om de skulle vara okej för Fredriks föräldrar så självklart. Jag tror nog att han hade uppskattat att få fira dig på din 18 års dag. Och dessutom är de ju ett passande tillfälle för dig att introducera dina nya vänner för Fredrik''