First Kiss

Kapitel 23

Hon skakar genast på huvudet.

" Jag tänker inte lämna dig på något barnhem. " säger hon och tittar på mig. " Jo.. " säger jag hest " Nej du förtjänar inte detta! " säger hon stressat. Jag skakar på huvudet snabbt. " Mamma.. " säger jag och sväljer hårt. " Vad? " säer hon med ögonen fyllda med tårar.

" Jag sköt en man.. " säger jag och börjar gråta. Hon tittar på mig förskräkt. " Vad menar du!? " säger hon stressat. " Du vet kvällen då jag var borta så länge.. Det var inbrott i en klädaffär och jag.. jag skjöt en man.. " säger jag med röda ögon.

Hon tittar på mig förskräkt igen. Hon sväljer djupt och tittar runt helt förvirrad. " Lämna mig på barnhem" upprepar jag med gråt i halsen. Hon nickar osäkert och tittar upp på mig. Vi ställer oss upp och jag ger mamma en lång kram. Kramen är lång och jag vill aldrig att den slutar.. " Jag kommer alltid älska dig Sarah.. " säger och och håller om mig hårdare. " Och jag kommer älska dig föralltid mamma. " säger jag och börjar stor grina.

" Om 3 dagar så ska du in på SunDays barnhem som är kanske 2 mil här ifrån " säger han och antecknar. Jag nickar och konstigt nog mår jag bättre.

- 1 timme senare -

Jag står i mitt rum och packar mina kläder i ungefär 4-5 resväskor , eftersom att jag tar med mig hela garderoben ( Alltså Kläderna ).

Mamma kommer in i rummet.

" Mår du bra? " säger hon och stryket min axel. Jag nickar.

" Ja , jag mår bra! " säger jag en aning glatt. Varför vet jag ej.

" Imorgon blir det näst sista skoldagen " säger hon tyst. Jag nickar igen.

- 4 timmar senare -

Det börjar bli mörkt. En mörkblå himmel täcker hela svergie och nu är nästan alla trötta. Det börjar bli dags att sova nu. Jag gäspar och går mot min garderob som bara innehåller 2 klädbyten , alltså ett klädbyten för varje skoldag sen tar jag nåra kläder den 3:dje dagen då jag ska till barnhemmet. Jag känner mig direkt inte som ett barn utan mer som en tonåring fast man fortfarande är ett barn.

Jag gick mot min säng och la mig ner för att sova. Det var en svår natt , att sova alltså. Alla tankar kring att bo på ett barnhem är så läskiga. Men nu är det försent , polisen och mamma är redan med om det.

~ Nästa dag - morgon ~

Jag vakna upp av alarmet på mobilen. Jag vill inte gå till skolan , verkligen inte nu. Jag lägger mig och somnar om. Efter 6 min så kommer mamma in.

" Vakna , du ska till skolan " säger hon snällt. Jag sätter mig upp och nickar lugnt. Hon går ut ur rummet och jag går mot garderoben.

Jag tar ett svart linne och vita jeans med riv märken , såklart var det ju så från början. Sen går jag mot sminkbordet och sminkar mig i min vanliga rutin. Jag går uppboch går mot köket. Jag släpar med fötterna och sen så ser jag min pappa sitta runt bordet med en kopp kaffe i handen. Jag sväljer hårt och tittar på honom. Han tittar på mig sorgset.

" Mamma berättade härom kvällen "

Säger han och tar en klunk. Han försöker att inte gråta men då kom nåra tårar från hans ögon. Jag går mot honom och ger han en kram. "Mm jag vet.., va inte ledsen.. " säger jag och tårar rinner segr ner för mina kinder. " Japp nu ska vi inte vara så ledsna nu när du ska till skolan och ta ditt fina skolfoto! " säger han glatt. Nej! skolfotot det har jag glömmt bort! Åhnej! , tänker jag för mig själv. " Ja juste! " säger jag och ljuger. Han nickar.

Jag tar en macka och hugger i den. Sen är jag mätt efter ca 2 mackor. Snabbt borstar jag tänderna och sköljer munnen sen går jag till hallen. Jag tar på mig mina skor och går till skolan..

Kan mitt liv inte bara sluta nu?..

~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 23 avklarat! så vad tyckte ni? , sorry om det finns stavfel men va inte rädd för att kommentera vad du tycker. Själv är jag inte så kännslosam.

BYEBYEE💛💙