The buried wolf

Resan hem.

De hade börjat röra oss hemåt. Ingen sa något, chocken efter vad som hänt låg över dem som ny lagd snö. Diana höll hårt i rullen som om den skulle försvinna när som helst, efter ett tag av att ha kramat åt den hårt i handen så la hon den i en ficka innanför sina jacka. Hela gruppen hade sår, såren läckte men de torkade blodet fanns kvar.
"Kommer någon säga något?" frågade Kasper efter ett bra tag,
"Någon gjorde just det" svarade Bastian, de alla gjorde varsitt luftigt typ av skratt. En liten konversation bröt sen ut.

De lämnade skogen bakom sig, när ett par hostningar hördes precis bredvid dem. De alla hoppade till och stannade, Diana tog tag i Bastian hand, hon släppte den när hon märkte vad hon gjort, Bastian kollade snabbt på henne med en mjuk blick.
"Ser man på, ser man på. Våra ungar med jyckarnas lilla glada skara" sa en man, hans svarta korta hår låg platt mot hans panna, när han log såg det ut som han hade huggtänder, hans ögon inspekterade dem noga, hans mörk bruna ögon stannade till sist på Bastian. Mannen bredvid honom var lite rundare, han såg inte ut som om han var smart, på sättet som han stod och grinade just nu gjorde det bara mer övertygande.
"Säg inte så om dem" Bastian morrade nästan ut detta, de två männen ryggade bakåt lite, efter allt så var de ju uppfostrade med att de måste respektera honom och hans far.
"Va?" frågade mannen, "De är inte jyckarnas ungar, de är varulvarnas barn, barn av.." Steve försökte komma på vad mer han kunde säga men det gick inte speciellt bra,
"Sönerna och döttrarna av Lykaon, månens barn, inte helt olikt er." fortsatte Benny åt honom,
"Vem bryr sig, din far letar efter dig, och er" sa mannen, först kollade han på Bastian och sen på Steve och Kasper. Det märktes att han inte var redo på det svaret, och inte beredd på att Benny skulle svara honom.
"Nåväl, vi borde väl ge oss av nu då" sa Bastian, Steve och Kasper började gå klagande mot de två männen, vilket gjorde så de inte såg hur Bastian böjde så mot Diana, han la varsamt sin hand på hennes midja och viskade "Vi möts imorgon, ta med skriften." Hon kollade mot honom och nickade snabbt. Vampyrerna hoppade in i bilen, Bastian i passagerare sättet, mannen som satt där innan suckade men hoppade in där back, bilen åkte snabbt iväg. Benny och Diana stannade kvar, kollade runt, funderande på vad som skulle hände nu.
"Dina vänner sa väl att dem skulle vara vakna om vi behövde hjälp?" frågade Benny efter några sekunders tystnad,
"Ehm, ja" mumlade Diana som ett svar,
"Ring dem, jag orkar inte gå hem" suckade han ut, han satte sig ner på marken och sen så slog hans rygg i marken när han la sig ner,
"Okej" Diana tog upp sin mobil och tryckte in Mikes nummer, hon visste att han skulle vara den enda som fortfarande var vaken.
"Vad har hänt? Är ni okej?" hörde från andra änden,
"Ja Mike, vi är okej, bara väldigt slitna och skulle behöva en lift hem" det sista så hon så söt som hon kunde i hopp om att han skulle gå med på det,
"Jag är på väg, vart är ni?"
"Slutet av skogen"
"Jag är där inom några minuter" hon mumlade ett tack innan de la på.
"Jag hoppas han kommer" sa Benny slöt från där han låg på marken,
"Ja han kommer," svarade Diana, hon satte sig med nedre delen av ryggraden mot Bennys sida, mest för att hans jacka låg lite utspritt där så hon satt på den istället för på marken.

"Vad fan hände?" frågade Mike när syskonen öppnade dörrarna till hans bil, då han såg hur blodiga dem såg ut.
"Vi berättar imorgon, när vi samlar hela gruppen" svarade den nästan sovande Benny,
"Du medgav nu att vi är en grupp" sa Diana till honom med ett leende på läpparna
"Jag vet, fast Bastian är fortfarande ett arsle" sa han tillbaka, ena ögat hade öppnats för att kolla på henne,
"Sant, fast han har en charm" Diana kollade bakåt på sin bror,
"Visa av oss gillar den bättre än andra" svarade han bara innan han satte sig mer tillrätta och somnade.
"Han har en poäng" sa Mike medan han tog en höger sväng,
"Vad snackar ni två om?"
"Försök inte, jag ser hur du kollar på honom och hur han kollar på dig"
"Whatever" mumlade hon bara som svar, fast hade dem rätt?

Hon fortsatte att tänka på det tills Mike svängde in på deras gata. Diana kollade back på den halvt snarkande Benny,
"Naw, han är så gullig när han dreglar och imiterar ett sjömonster" sa Diana innan hon vände sig mot honom och kastade en vattenflaska hon hittat på golvet, hon träffade honom perfekt på pannan, han vaknade till med ett ryck.
"mmh, vad?" sömnen kunde fortfarande höras i hans röst.
"Vi är hemma" svarade Diana innan hon gick ut ur bilen och så tyst som möjligt stängde hon bildörren. Benny däremot slog igen sin bildörr, Mike skrattade innan han körde iväg.
"Vad?" frågade Benny när han såg hur hans syster kollade på honom,
"Nästa gång kanske du vill skrika att vi är hemma efter du slängt igen dörren." Viskade hon högt,
"Förlåt?" det lät mer som en fråga,
"Vill du gå in genom ytterdörren eller vad?"
"Har du nycklar?"
"Nycklarna ligger alltid under en av stenarna i kanten av trappan" svarade hon nonchalant,
"Seriöst?" hon gick och lyfte en av stenarna, och sant som sagt så låg det en nyckel där under, "Hur fan visste du det?"
"Både Carola och pappa har sagt det till oss" efter hon sagt det såg det ut som om Benny ifrågasatte allt han någonsin fått reda på,
"Kan du ifrågasätta din existens någon annan gång?" Hon satte i nyckeln och vände om den så tyst som möjligt. De hade lyckats komma in, ingen hade hört, de tog av sina skor och smög upp på sina rum. Diana stängde tyst dörren och la sig ner på sängen, hon la sig på höger sida men blev snabbt obekväm, hon satte sig upp och stoppade in sin hand innanför jackan. Hennes fingertoppar snuddade vid skriften, hon tog av sig jackan och la den försiktigt på golvet, men hon ångrade sig snabbt och tog upp den, hon la den bredvid sig i sängen innan hon la sig själv ner, hon slött sina ögon och var snabbt i händerna av sömn.

Diana vaknade av att någon hoppade på hennes rygg, hon puttade av den som hoppat på henne,
"Diana vakna!" hon öppnade sina ögon för att se sin lillebror Leo sitta på hennes säng.
"Låt mig sova" mumlade hon innan hon vände sig bort från honom.
"Både du och Benny har sovit hela dagen" sa han surt, hon vände på huvudet för att se Leo se så sur ut som möjligt, fast han såg mest bara söt ut.
"Hur mycket är klockan?"
"Den är du borde vara vaken."
"Tack för svaret, nästa gång behöver du inte ge så mycket information."
"Vakna" han drog ut väldigt mycket på det sista a:et,
"Jag är vaken."
"Gå ur sängen då, och varför sover du med kläder och jacka?"
"Det är inte viktigt" han gick för att röra hennes jacka men hennes hand stoppade honom,
"Rör snälla inte min jacka" han tog bort sin hand men efter några sekunder försökte han hoppa sig på den men Diana var redo, hon tog tag i hans midja och reste sig upp medan hon bar honom. Leo hade lämnat hennes dörr öppen, hon satte ner honom utanför hennes rum och stängde sen dörren.
"Du är elak"
"Jag vet" svarade hon bara innan hon gick till sin säng för att se om rullen var kvar i hennes jacka, det var den. Hon lät den snabbt ligga i hennes hand innan hon virrade in den i en schal och la ner den i en av lådorna i hennes byrå.

Btw: följ gärna mitt instagram konto, @aellinor_books.