Hjälp mig! The Fooo

Flytten

Violettas perspektiv:

"BOOM BOOM" hör hon.

Jag springer och springer och tårarna bara forsar ner för mina kinder.

Det hade precis slått ner en bomb nära mig.

Marken höll på att gå sönder och om jag inte sprang därifrån skulle jag ramla ner i hålet där marken hade varit och dött.

Jag sprang och sprang!!

(Kan inte syriska så jag skriver på svenska men lossas att det är på syriska)

"Snälla hjälp!! Hjälp mig!!! Skrek jag så högt jag kunde.

Jag såg att man kunde svänga in på en annan väg om några meter.

Jag sprang in där.

Jag såg hur min bästa kompis (Minna) ramla ner i hålet.

"NNNEEEEJJJJ!!!!!" Vråla jag.

Jag grät och skrek så att jag knappt kunde prata.

Nu har alla mina fyra vänner jag hade här dött.

2 blev skjutna, 1 dog av hunger och 1 dog nu då.

"Violetta" sa en välbekant röst.

"Mamma" sa jag.

Jag sprang fram och gav henne en kram.

Jag slutade inte gråta.

Jag bara grät och grät.

"Såja, det kommer bli bättre och vi har en viktig sak att berätta för dig" sa mamma och strök mig över håret.

"Vadå?" sa jag nyfiket och torkade tårarna.

"Kom" sa mamma.

Jag följde med henne hem till oss

Vi bodde i ett litet ruttet hus med bara ett rum.

Där satt min pappa och min lillasyster som är 4 år (Smilla).

"Jo...." Började dom.

"Både jag och din mamma är ju från Sverige" sa pappa.

Jag nickade och mumlade "mm".

"Jo nu är det så att vi har fått ihop tillräckligt mycket pengar, och fått pengar från våra föräldrar förstås, men till att flytta till baka till Sverige. Du kan gå i skolan, och när vi kommer dit ska mormor ta med dig på en riktig shopping tur" sa pappa glatt.

"AAAHHH!!!" Skrek jag.

"Är det sant " fråga jag .

Mamma och pappa nickade.

"Det är ju helt fantastiskt och jag kan ju redan svenska så språket är ju inga som helst problem" skrek jag av lycka.

Jag sprang fram och krama mamma och sen pappa så att dom nästan gick sönder.

"När flyttar vi?" Frågade jag.

Imorgon sa pappa.