Och det var heller inte det värsta!

Kapitel 7

"Så vad har du för plan? Peter" frågade jag och släppte hans händer och ställde mig upp och kollade på honom.

" ingen än så länge, men vi ska ut här ifrån" svarade han försiktigt.

2 timmar senare

Efter pratande om våran barndom så hade jag fått reda på väldigt mycket. Till och börja med så hade hans styvpappa slagit honom när hans mamma och bror kollat på. Hans mamma var även alkoholist och hans bror var det "snälla" barnet som inte gjorde något. Ibland så fick han ingen mat om dagarna och ibland när han hade verkligen stora blåmärken så fick han säga att han hade ramlat om någon undrade men han kunde även stanna hemma. Enligt mig så är det bättre för han att vara här hos mig för jag får ju i alla fall mat men blev även slagen men det är bara om jag har gjort något dumt.

Den stora betongdörren öppnades..

Han kom i sin vanliga kvällsklädsel, svarta mjukis och en vit tröja där de stod med stora vita bokstäver "SUG AV MIG!" Usch jag har aldrig gillat den tröjan..

Han höll i en bricka med två tallrikar och på dom var det ägg och bacon och en smörgås med smör på.

"Varför är Peter här?!"frågade jag "pappa"

"Det angår inte dig stumpan" sa han och kom nära mig på ett obehagligt sätt, jag backade ett steg. Han grep tag i min arm och kollade mig rakt i ögonen och sa, " Nämen är du rädd för mig?!" Jag svarade "nej jag gillar bara inte folk som kidnappar mig och knappast berättar varför?! Och Peter? Varför just han?! Han är redan skräckslagen så varför skrämma han mer?! Jg börjar trötta på dig ordentligt mycket!" Vid det laget hade han släppt min arm och gått men han kanske hörde allt.

"Tack, men jag klarar mig själv" sa Peter.

"Förlåt men jag bara exploderade!" Svara jag.

"Lugnt" sa han bara.

"Jag är trött på det här nu!" Skrek jag.

"Hur länge har du varit här?" Fråga Peter.

"Runt 310 dagar är inte säker, kan ha räknat fel men det känns som de i alla fall."

"Oj va länge." Sa han och kollade på mig.

Dagarna gick väldigt långsamt, det hade gått ett år nu . jag och Peter började och komma närmre varandra och "pappa" kom och gick. Peter och jag hade försökt med många av våra planer, ex. Att försöka smita när han kom in men han va för snabb för oss. "Pappa" hade även misshandlat Peter ett par gånger och jag har aldrig kunnat stoppa honom.

"Varför håller han oss här utan att göra något med oss förutom att slå oss lite?" Frågade Peter mig.

"Det har jag försökt att komma på länge nu..." Svarade jag och kollade ner i golvet.

Han svarade aldrig på det. Men vi hade fått lite nya möbler och lite nya kläder oxå. Vi hade fått ett litet bord och två stolar och en Madrass till. Jag hade fått en av hans gamla tröjor och det var en hemsk vit tröja som var genomskinlig så man såg allt men som tur hade jag även fått ett par av hans kalsonger som inte var jätte fräscha men det är ändå något. Peter hade oxå fått en likadan tröja som mig och ett par kalsonger. Men deb dagen som vi fick kläderna så sa "pappa" "klä av er" och vi gjorde det och sen stod vi båda där nakna. "Pappa" gick och vi kollade på varan och sa i mun på varandra "ska vi stå här bara eller?" Efter 20 min ca så kom han tillbaka men han hade med sig tröjorna och sa "ta på er det här långsamt" men vi gjorde som han sa.

---------

Inte jättebra kapitel men vet inte riktigt vad jag ska skriva men kom med förslag gärna! Tack för att ni läser! :) <3