Jag fick se ljuset , jag öppnade mina ögon och kände morgonens kalhet slås mot min varma kropp. Det tog knappt 5 minuter för mig att stå upp men desto mer tid tog det att hitta min mammas juver jag var SÅ hungrig! Efter 10 minuter kunde jag stå stapla fram och hade fullt med vita så prickar med mjölk på hakan. Min mamma Sabina pussade och slikade mig ren och torr. Mammas tunga var stäv och jag höll på att ramla varenda gång hon tog ett tag med tungan. Runt om oss var det fullt med gula blommor som mamma sade var solrosor , dem var väldigt vackra. Efter några dagar hade både människorna och hästarna i andra hagen hälsat på mig de var lika stora som mamma och hade stora brummande röster. Alla hästar var vita eller svarta men jag och mamma var ljusbruna mamma sade att vår färg kallades isabelle. Jag kände mig väldigt bortkommna bland alla stora hästar som hela tiden passerade oss med sina STORA hovar. Mamma tröstade mig med att jag också kommer få så stora hovar men jag var ju rädd för alla stora. Efter en vecka började jag bli väldigt sparllig och nyfiken. Jag sprang infrån mamma ett par gånger men hittade tillbaks . Varje dag gick jag längre och längre bort. Men så en dag så kom en sådan stor häst igen och skrämde mig änu längre ifrån mamma. Jag skulle precis vända när jag inte visste var jag var. Jag hörde steg och pinnar som knäcktes och sedan icke pälsiga hovar men en varelse på TVÅ ben!! Jag sprang mot fel håll så rakt in i varelsens armar.
- Men hej där sade varelsen , har du kommit bort?
Jag gnäggade lågt.
- Det kanske är dig vi skulle leta efter för att kolla så du mår bra.
Jag skakade och varelsen som var en människa ropade på Sabina , min mamma!! Mamma kom springangde i en faslig fart jag alldrig set någon springa så fort. Människan klappade mamma och mamma slikade min uppifrån och ner. Jag njöt och jag lade mig ner medans männsikan klappade mig och jag somnade i den svagt upplysta gläntan bland granarna .
