Vent

Deep

Klockan är halv ett och jag ligger fortfarande vaken. Allt är kaos och jag har ingen aning om vad jag ska göra för att ta mig ur det. Blir det någonsin bättre? Kommer det vara värt det? Vad är ens meningen med livet? Jag är omgiven av ett mörker som bara tätnar runt omkring mig så jag försöker famla mig fram och hitta ljuset igen. Jag vet varken bak eller fram och sätts hela tiden inför en massa prövningar. Ingenting blir som planerat längre och jag tror aldrig att jag har varit såhär känslig tidigare. Minsta lilla sak kan få mig att bryta ihop totalt och jag har bara ingen lust att känna längre. Folk brukar säga att det blir svårare innan det blir bättre, jag tror inte en sekund på det. När det är så illa att jag tänker att det inte kan bli värre för att sedan mötas av ännu fler motgångar så vet jag inte vart jag ska ta vägen. Jag har ingen aning om vad jag ska göra för att bli bättre, för att hitta tillbaka till samma människa jag var för tre år sedan. Men det är allt jag önskar. Jag vill kunna älska mig själv villkorslöst och inte vara beroende av vad andra människor tycker om mig bara för att kunna må bra i stunden. Jag vill bara få vara lycklig.