Kraschen

9

Flera veckor passerade och Alexandra var nu helt läkt, och tillbaka i skolan. Noah hade träffat Alexandra på sjukhuset några gånger, han hade helst stannat vid hennes sida tills hon var helt tillbaka till normalt. Men det skulle nog Alexandra inte gillat, hade han alltid knuffat bort tankarna med.

Noah hade redan första dagen, efter han var tillbaka i skolan efter kraschen, lagt en lapp i Alexandras skåp som berättade att han ville träffas, vart och när han ville träffa henne.

Andra lektionen var slut och dem har rast men inte helt, Noah ska träffa Alexandra nu.

Noahs steg var tunga och nervösa men han fortsatte gå i ett högt tempo genom korridorerna och ut på gården där dem skulle träffas. Efter några minuter kunde Noah se flickan med det mörka långa vackra håret som rörde sig lite lätt med en mjuk, svag vindpust.

Alexandra log och vinkade när hon såg Noah. När hon kommit närmare kände hon luften bli yngre som om något stort skulle hända.. Noah såg seriös ut. Alexandra kan inte minnas om hon sett honom så här förut, Noah som alltid hade ett leende som brann lika starkt som solen.

-Umm, välkommen tillbaka antar jag. Sa Noah blygt med ett mjukt leende.

Leendet Alexandra verkligen älskar, leendet, rösten, allt!, som fick Alexandra att kunna prata igen. Och den mörka mjuka rösten hon saknat att höra, dem noggrant utvalda orden han pratar med, hur han kan vara blyg och pinsam men också helt seriös. Hon verkligen aldrig släppa taget om honom.

-Um tack, sa hon och log stort mot Noah.

-Så jag ville bara berätta några saker, kan jag? sa Noah snabbt och blygt.

-Ah, kör! svarade Alexandra.

-Så..um.. började han men blev väldigt generad så han stannade lite snabbt medan han tog ett nytt andetag och prövade igen

-Jag vett att jag inte har känt dig så länge men jag är helt förälskad i dig, Noahs kinder brände vid det här laget och nästan skrek men efter han tagit ett nytt andetag så sa han bara helt enkelt

-Allt! jag gillar precis all om dig, ditt leende, ditt nästan svävande hår, hur du kan bli jätte hypad men vara känslig och ostadig på samma gång. Jag är förälskad i dina vackra bruna ögon. Du är precis hela min värld. Mitt allt.

Alexandra stod där och iakttog varenda sak Noah sa, hon kunde inte röra sig och när hon såg att Noah stod i tårar började helt naturligt hennes egna ögon vattna.

Noah stod i tårar och drog efter andan. Han kände sig helt tom och kunde inte ens kolla upp på flickan.