Kraschen

2

-Bip, bip, bip! Bipet lät i 5 min innan..

-Poww! Smällde det i golvet.

Noah klev sedan upp, helt lugn. Han visste redan vad som hänt och brydde sig inte så mycket utan han gick ner och åt frukost. Tanken, om att hans syster låtit så mycket idag igen, yttrade inte förrän hans syster sprang förbi honom och han slängde ur sig, helt naturligt.

-Gick det bra? Medan han flinade lite retsamt mot henne.

-Hmph. Slängde hon ur sig, medan hon skyndade sig för att slippa bli sen till skolan.

Idag vart han lite mer medveten om deras rutin men tanken slank iväg när han var klar med frukosten. Han tog med hjälmen ut, men innan han hann stänga dörren ropade hans syster,

-Du kan inte använda cykeln idag, den är sönder! Sa hon och fnissade.

-Var det du? Sa han snabbt med en irriterad röst.

Hon svarade inte utan sprang upp igen med ett litet fniss. Han ignorerade att hon haft sönder den och lämnade hjälmen innanför dörren. Han tänkte att det var tur att han brukar ta den långa vägen till skolan eftersom han nu hinner i tid även om han inte cyklar bara han tar den korta vägen dit istället.

-Biiiiiiiiip, biiiiiiip, biiiiiiiiip.

Lät väckarklockan kort innan Vincent vaknade, tog på sig sina glasögon och slog av den samtidigt som han klev upp ur sängen. Han gick på toaletten och hoppade sedan snabbt in i duschen. När han var klar gjorde han en kopp kaffe, han tog på sig kläder och packade sedan ner sina nytvättade jobbkläder.

Sedan blåste han sitt ljusbruna hår helt torrt och drack upp koppen med kaffe. När han hade blåst färdigt håret, tog han av glasögonen och lutade sig in mot spegeln och satte i sina linser. Han gjorde en macka och en till kopp kaffe som han lämnade i hallen medan han tog på en jacka, hämtade väskan och tog nycklarna. Idag tog han mackan och kaffet med sig och gick ut ur lägenheten. Vincent låste dörren och gick ut till bilen för att åka till sjukhuset där han jobbade som terapeut.