The Fooo Imagines

Ogge Imagine

Ogge satt I sängen med huvudet vilandes på ditt bröst. Hans ögon var stängda för att hålla inne tårarna. Han visste att de kommer falla närsomhelst.

”Oscar?”, sa du försiktigt.

Ogge såg upp på dig med ett ledsamt uttryck i ansiktet.

”Ja?”

”Kan jag få be dig om en tjänst?”, frågade du och försökte sätta dig rakare i sängen.

Han reste sig upp ur sängen.

”Ja visst! Ska jag hämta doktorn? Behöver du något…? Vill du att jag-" Du avbröt honom.

"Oscar.. det är inget sådant.”

Han satte sig ner igen.

”Oh, okej Honey, vad är det?”

”Kan du sjunga för mig?”, frågade du honom.

Han nickade och började sjunga din favoritlåt av hans band, ”Dumbstruck”, efter några sekunder bröt han ihop och började gråta med blicken nerfälld. Dina ögon vidgades. Du hatade att se honom gråta. Du strök handen över hans hår och ner över ryggen i försök att lugna ner honom.

”Oscar, lyssna, jag är okej", sa du. ”Snälla.. gråt inte.”

Han såg upp på dig. Tårarna bara strömmade ner längs med hans ansikte.

”Hur kan du säga att du är okej när du vet att du är döende?! Och att sen be mig att inte gråta?”

”Oscar..” Sa du med en ostadig röst.

Han reste sig upp och fler tårar rann ner för hans ansikte.

”Nej. Du är döende! Hur kan du förvänta dig att jag ska vara lugn? Hur kan du förväna dig att jag ska kunna vara stark för oss?”

Du bet dig i läppen, skakade oförstående på huvudet med stora ögon.

”Jag kräver inte något. Inget alls”

Han skakade på huvudet och satte sig åter ner.

”Det är inte rättvist.”

"Jag är ledsen”, sa du och han torkade sina tårar.

”Nej. Jag är ledsen.”

Efter några sekunder av tystnad fortsatte du att prata.

"Hur tror du att jag mår?”, frågade du honom.

Han skakade sitt huvud och fortsatte febrilt torka bort tårarna som fortfarande kom från hans blå ögon. 

”Jag kommer inte få chansen att bli mamma, vi kommer inte få gifta oss och-” Du pratade onödigt fort och några få tårar lämnade dina kisande ögon.

Oscar makade ihop er och kramade dig hårt där ni låg, på den hårda sjukhussängen. Han grät mot din axel. Efter några minuter kunde ni båda hejda tårarna tillräckligt mycket för att se upp på varandra. Du såg in i hans djupblåa ögon.

”Oscar?”

”Ja?”, svarade han skrovligt.

”Kan jag få be dig om en sista tjänst?”, frågade du och bet dig i kinden för att hindra dig själv för att gråta.

”Vad som helst.”, försäkrade han dig.

”Lova mig att du kommer gifta dig.. och bli lycklig.” Du svalde hårt och tårarna gick inte att hejda längre.

Han såg stort på dig, hans underläpp darrade hysteriskt medans han nästan skrämt skakade på huvudet. Han bet ihop hårt och hans käkben började skaka.

”Snälla, Oscar.. Du måste lova mig.”, sa du och grät av förtvivlan.

”Jag kan inte..  Jag kan inte göra det!”, han skrek. Tårarna lämnade hans ögon, fler än någonsin. Snabbare än tidigare.

”Jag kan inte släppa taget om dig. Kommer aldirg kunna.”

”Lova mig. Oscar Hans Olof Molander. Lova mig.”, beodrade du honom.

Han nickade, bet sig hårt i läppen och rensade sina ögon från tårar.

Du log mellan dina hulkningar.

”Oh, och Oscar..?”

”Ja, d/n”, Oscar tog ett djupt andetag.

”Kan du lova mig.. att aldrig glömma..”, du kippade efter andan ”Att aldrig glömma.. mig.”

  Tårarna var omöjliga att stoppa. Allt var som en dröm. En mardröm man aldrig vill uppleva.

”Jag lovar, jag älskar dig. Kommer alltid göra. Du är min enda. Min första. Mitt allt. Oavsett vem jag träffar i framtiden kommer du alltid vara min number one.” Grät han ut.

”Jag älskar dig mer, Oscar, för all evighet.”, sa du och log lyckligt mot honom. ”Jag kommer vaka över dig. Se dig och killarna växa. Se dig lycklig. Jag kommer alltid stå vid din sida.”

Du kysste honom fjäderlätt på läpparna och lutade dig långsamt tillbaka.

”Jag älskar dig. Min ängel.”, viskade han när era läppar var millimeter ifrån varandra. Du kände hans andedräkt värma din kalla hud.

”Och jag dig. Min prins.”, sa du och slöt ögonen med ett leende på dina läppar och tårar på kinderna. 

Till slut, kunde du vila i frid.

~