Kapitel 42

1.1K 21 11
                                    

6 oktober 2018
Alinas perspektiv

När jag vaknar känner jag att Dantes arm ligger runt mig. Jag försöker så smidigt jag kan att flytta på den, för jag behöver verkligen gå på toaletten.

"Nej, gå inte!" gnyr Dante när jag lämnar sängen.

"Jag kommer strax, ska bara gå på toa" svarar jag leende och går på toaletten.

När jag kommer tillbaka ser jag att Dante har vaknat mer och satt sig upp, så jag springer till sängen och kryper ner under det varma täcket. Jag kryper tätt intill Dante. Han är så varm och jag blev kall när jag gick på toaletten. Vi ligger och myser ett bra tag innan Dantes mage börjar kurra. Vi inser att det nog är dags att kliva upp och äta frukost.

Vi bestämmer oss för att göra toast. Så jag dukar medan Dante plockar fram bröd, smör och ost. Han plockar även fram mjölk och oboy. Jag har inte druckit oboy på flera år, så jag blir som ett barn på julafton.

"Vill du se min lägenhet idag?" frågar Dante när vi sitter och äter.

"Ja, det är klart jag vill Prettyboy" svarar jag och ler stort. Han gör mig så otroligt lycklig och jag är så glad att han vill visa den för mig.

"Du är den första som ser den, om man bortser från min familj som hjälpte mig att flytta" säger han. Jag blir så varm i kroppen när han säger det. Alltså den killen har fångat mitt hjärta.

Vi äter klart och jag diskar tallrikarna, glasen och besticken medan Dante fixar sig och packar ner det han behöver. Sen känner jag två armar som läggs runt min midja.

"Ska vi åka?" viskar Dante. Jag vänder mig om och kysser honom innan jag nickar och börjar ta på mig jacka och skor. Vi stannar först hos Axel så att Dante kan hämta sina väskor och sen åker vi in mot stan.

När vi kommer till lägenheten parkerar Dante bilen och vi tar väskorna och börjar gå upp. Dante bor på tredje våningen, så det är några trappor att gå upp för. När vi kommer upp till rätt våning låser Dante upp dörren.

"Damerna först" säger han skämtsamt samtidigt som han öppnar dörren. Jag kommer in och hänger av mig ytterkläderna. Jag går vidare in och möts av ett stort rum med en kokvrå. Det är litet men mysigt. Överallt står det lådor med saker och ouppackade möbler.

"Jag hann inte packa upp något innan vi åkte" säger Dante när han också har kommit in.

"Vill du ha hjälp?" frågar jag och tittar frågande på honom.

"Om det är så du vill tillbringa din lördag så, visst" svarar han.

"Ja, bara jag är med dig då är jag nöjd. Dessutom är jag lite expert på att packa upp" svarar jag och ler. Dante svarar med att dra in mig i en kyss. "Då sätter vi igång" säger han sedan.

Jag tar kartongerna som det står KÖK på och bär dem till kökshörnet. Där packar jag upp allt och diskar det innan jag ställer in allt i skåpen. Dante börjar skruva ihop soffan och sängen så länge. När jag är klar tar jag alla Dantes kläder och börjar hänga in dem i garderoberna. När vi är klara hjälps vi åt att bygga ihop bokhyllorna. Därefter börjar Dante packa upp de sista lådorna medan jag bäddar sängen. Allt gick relativt fort och när vi är klara sätter vi oss i soffan.

"Nu är det bara lite saker som fattas, sen är allt perfekt" säger Dante samtidigt som han tittar runt i lägenheten. Vi sitter där och bara håller om varandra.

"Jag har tänkt på en sak" säger Dante helt plötsligt.

"Vadå?" frågar jag och tittar upp på honom.

"Vad är vi?" frågar Dante och stryker lite hår ur ansiktet på mig.

"Vad vill du att vi ska vara?" frågar jag. Helt plötsligt blir jag nervös, tänk om han inte svarar det jag vill att han ska svara. Tänk om han inte känner samma sak eller vill samma sak som mig.

"Jag vill att du ska vara min. Jag vill kunna presentera dig som min flickvän och jag vill visa hela världen hur kär jag är i dig" svarar Dante och ler osäkert mot mig.

"Vill du ha mig så är jag din" svarar jag och ler stort mot honom.

"Du är speciell, jag vill leva nu. Du är tonårskärlek varje fredag nu. Jag är redo för dig, jag var mil ifrån men centimeter nu" säger Dante och kysser mig.

"Klyschig som vanligt" säger jag när vi drar ifrån. "Men eftersom du är min pojkvän så är det okej" fortsätter jag och ler.

"Du är så vacker och jag blir så lugn med dig" säger Dante och ler. Jag skulle kunna stanna där för all framtid. Jag känner hur jag är världens lyckligaste.

"Jag är världens lyckligaste för jag har världens bästa pojkvän" säger jag och kysser Dante.

————————————————————————

Hej på er! Hoppas allt är bra med er! Nu är jag här igen. Tack för att ni fortfarande vill följa med på Dante och Alinas resa!

Vad tycker ni än så länge? Jag vill veta allt! Vill ni att något speciellt ska hända? Vill ni ha med fler personers perspektiv? Vill ni veta mer om de andra? Skulle ni vilja ha typ en Q&A där ni får ställa frågor till alla i boken?
Jag vill gärna höra era tankar och åsikter angående det här.

Ha det bra! Så hörs vi senare ❤️

Kram A

Blommor under kudden, båda drömde om varann ~ Dante LindheDär berättelser lever. Upptäck nu