mobilen ger ifrån sig ett hysteriskt tjutande och jag suckar högt medans jag kisar med ögonen och sträcker ut handen för att stänga av alarmet. Solljuset som tränger sig fram bakom den nerdragna rullgardinen hamnar precis i mitt ansikte och jag rullar runt och gömmer mitt huvud i kudden. Alarmet hade jag ställt på 08.15 och jag ska vara i studion senast 09.30 så för att hinna har jag brottom upp. Denna morgon skiter jag i att duscha då det skulle ta alldeles för mycket av min tid så jag byter snabbt underkläder och drar sedan på mig ett par jeansshorts och en vit t-shirt med massor av svart text på jag inte orkat bry mig om vad det står. Sist men inte minst måste jag såklart få på mig en keps och från hyllan på väggen så plockar jag åt mig en röd keps precis innan jag tar första steget ut genom sovrumsdörren. Några snabba steg på varannat steg nerför trappan och jag är snart nere i det hyfsat stora vitakaklade köket där jag plockar fram en yoghurtförpackning och från skafferiet en kartong corn flakes. Jag tar fram en djup skål från ett av träskåpen på väggen ovanför diskbänken och en sked ur en mindre låda från skåpen diskon vilar på.
Det tar inte många minuter för mig att äta upp maten och ungefär tio minuter har jag lagt in disken i diskmaskinen, borstat tänderna ganska slarvigt och är nu ute på gatan med mina vita skor och röda väska uppslängd över ena axeln.
Bussen står redan inne när jag kommer gående så jag får sikte över bussarna. Jag snabbar på stegen och vinkar med hela armen för att busschaffuören inte ska åka iväg utan mig. Snabbt stiger jag på bussen och lägger mitt blåa sl-kort mot kortläsaren och ger gubben vid styret ett leende som tack för att han väntat.
Längst bak på en av dom tomma femplatserna placerar jag mig och kollar runt i bussen, en gammal tant med en liten hund som liknar den Oscar har, en såndär chihuahua tror jag, sedan på ett fyrsäte längre fram sitter en kille och en tjej i min ålder och är helt uppe i varandra om ni förstår vad jag menar.
Jag kollar bort och ut genom fönstret där träd blandat med hus snabbt försvinner förbi. Klockan på min mobil visar 09.04 när jag är framme i Slussen och jag ger tunnelbaneskyltarna en ögonkast, min går om 3 minuter. Jag tränger mig förbi lite människor som går från och till sina bussar och när jag når spärrarna lägger jag mitt sl-kort mot kortläsaren precis som förra gången på bussen. Det är inte lika mycket folk i rulltrappan upp så jag kan med enkelhet gå förbi utan att någon måste flytta på sig. Tunnelbanan rullar in vid plattformen och dörrarna öppnas följ av en dataanimerad röst om vart den går någonstans. En kvinna i fyrtioårsålderna går på innan mig och jag går efter henne och slår mig sedan ner på en ledig plats bredvid en annan kvinna i samma ålder som den förra. Min mobil piper till och smssymbolen uppenbaras på touchskärmen.
Från Ogge:
är du påväg? Daff vill börja tidigare
jag suckar och knappar in att jag sitter på tunnelbanan och är där om 5 minuter. Återigen trycker jag ner mobilen i fickan och kollar ut genom fönstret där en svart tunnelbanevägg svishar förbi.
Som jag skrivit till Ogge några minuter tidigare står jag 5 minuter senare utanför studioporten och knappar in koden. På vägen hade jag inte mött ett enda fan vilket är ganska skönt då jag är alldeles för trött för att orka ställa upp på kort. Låset klickar till när jag slagit in koden rätt på andra försöket då jag kollat mina anteckningar i mobilen där jag alltid skriver in alla koder och andra viktiga saker att komma ihåg. Jag drar upp den stora träporten och genom en korridor för att sedan gå ner för en trappa för att kunna komma till Daffs kontor. Skorna och väskan slänger jag i en hög utanför dörren till rummet innan jag öppnar den och stiger in. I soffan sitter Oscar, Ogge och Omar som ger mig ett halvhjärtat leende, varför så sur? Jag ger honom en konstig blick innan jag slår mig ner på fotöljen bredvid. Daff som sitter placerad i skrivbordsstolen bakom skrivbordet snett framför soffan harklar sig och tittar upp på oss.
"hej Felix, bra att du är i tid" säger han glatt och rättar till några papper så dom ligger i en fin hög. Jag ger honom ett leende tillbaka.
"så jag har en riktigt bra nyhet" säger han sedan och killarna och jag ger varandra nyfikna blickar, nu verkar till och med Omars dåliga humör försvunnit. När vi kollar tillbaka mot Daff sitter han med ett stort leende på läpparna och sättet han klickar med knappen på bläckpennan mot bordet hela tiden tyder på hur gärna han vill berätta det.
"ut med det!" utropar Oscar tillslut av otolighet och jag kan inte låta bli att skratta lite.
"killar.." säger Daff och gör en paus.
"ni ska till Usa"
