Felix perspektiv:
"OM DU KUNDE SLUTA ATT BARA TÄNKA PÅ DIG SJÄLV HELA TIDEN KANSKE DET HADE FUNKAT" hennes ord skär ett djupt jack i mitt hjärta men jag låtsas som att det inte berört mig alls.
jag kan inte hitta ett spår av tårar i hennes ögon men känner själv hur dom bränner i mina tårkanaler. inte gråta nu Felix, det kommer bara visa henne att hon har ledningen.
"HAR DU INTE KANSKE TÄNK PÅ HUR JAG MÅR" hon stannar upp mitt i en rörelse och bara stirrar på mig. nu vattnas hennes ögon ordentligt och blicken hon ger mig får inte bara hjärtat att gå sönder, utan gå sönder i tusentals bitar.
"hur du mår? VADÅ HUR DU MÅR? ALLT DETHÄR ÄR FAN DITT FEL" rösten är bräcklig och svag. klart och tydligt kan man höra hur nära hon är påväg att trilla över kanten till att börja gråta.
jag masserar höger tinning med pek- och långfingret och avger en ljudlig suck. hon tittar besviket på mig innan hon snabbt packar ihop hennes kläder som ligger utspridda över mitt rum.
hon skiter i att stänga väskan när hon fått med sig allting utan går med bestämda steg ner för trappen och inte långt efter det hör jag ytterdörren slängas igen och hon är borta.
om jag ändå visste då, att vi inte skulle träffas igen på över två år.
