A new point of view

Prolog del 2

  - Alex perspktiv -

Jag vaknade till det bekanta skriket av min brors raspiga röst.

"Alex, kom upp upp, vi kommer bli se-"

Innan han hann säga något mer tog jag tag i min kudde och slog honom över ansiktet med den.

"Chilla....vi har tid.." påpekade jag, med tydlig trötthet i rösten.

Jag släpade mig ur sängen och drog snabbt på dem närmaste kläderna som var skapligt rena. Efter det gjorde jag ett misslyckat försök med att kamma ur alla tovor ur mitt hår vilket bara slutade med att Tobias fick hjälpa mig med att dra ut kammen ur det röd-bruna monstret. En dag kommer jag nog bara klippa av det, om pappa tillåter det såklart. Sedan gick jag ner till köket tillsammans med min bror för att slänga ihop någon typ av frukost.

Jag satte mig på en av bänkarna medan jag såg på Tobias som gick igenom kylen och skafferiet.

"Så, vi har flingor, en torr brödskiva, juice och ett halvt paket mjölk." Perfekt! Skulle inte kunna önska mig något bättre. Am I right, am I right.

"Jag tar nog allt flingorna, med en liten gnutta mjölk. Vi måste spara på det så länge vi kan då vi vet att pappa säkert inte kommer gå till affären igen förrän om ett år". Om inte det var det bättre alternativet, så vet jag inte vad som är det. Jag vill ju knappast äta något som sedan kommer kännas som en sten när man sväljer det.

Hursomhelst så slänger jag i mig flingorna, borstar tänderna, tar på mig ytterkläder och slänger igen dörren när jag väl springer till skolan, släpandes på Tobias. Vi kommer antagligen bli sena. 

När vi väl kommer till skolan halvt joggar jag till mitt skåp, för att undvika all mänsklig kontakt jag kan, medan Tobias går till hans. Man är ju trots allt lite socialt inkompetent. Man har en vän iallafall, även om många ofta tvivlar på det. Tack gud. När man väl pratar om trollen.

"AYYY ALEX, MONIC, MY BOIII!!!"

"Håll käften vet jag sörru, du kommer få lärarna på oss".

"aaaaja förlåt mig då, din lilla mupp"

Det där är Herbert för dig, Herbs som vi kallar honom. Varför är jag vän med en hundlik person, vem vet. Han är ju ändå lite cool. När man väl är öppet homosexuell så är det inte många har jag märkt som vill prata med än. Han var den ända som faktiskt kom fram till mig, kan bero på att han också är gay. Sånt som händer. Sorgligt nog är han yngre och går då inte i min klass. Äkta sorg.

Jag lämnar Herbert för att ta mig till min klass som även min brorsa går i. Jag tror inte han har några vänner. Eller har han? Jag har aldrig sett honom med några iallafall. Jag kanske borde introducera honom för Herbert, kanske det skulle hjälpa.

 Jag gör inte mycket på lektionen, sover mestadels och tänker på livet I guess. När var senaste gången jag hade en annan vän än Herbert? Jag tror någon gång i grundskolan, innan jag blev öppet gay. Det var länge sedan dock. Inte mycket har hänt i mitt liv sedan dess. Mötte Herbert och det är typ det. Någon dag ska jag bli känd och ha många vänner, ye right som om det kommer hända. Om man tar bort saken om att bli känd, då kanske, bara kanske kan jag uppfylla min dröm om att inte dö ensam.

...

Skoldagen tar sitt slut och jag ska just bege mig hem tillsammans med Tobias, men känner då hur någon tar tag i min axel. Jag vänder mig om för att sedan bemöta Herberts fula flin.

"Sååååå, kan man hänga med kenske? Om jag kan följa med denna ädla riddare så är jag nöjd" säger han medans han gör sin klassiska wink till Tobias. Jag måste allt säga att han gör det mot varje kille han möter. Lika kliche som vanligt. Jag tar en titt mot Tobias håll och jag tror jag såg lite av en rodnad på hans fräknade kinder. Men han är straight?

Vi närmar oss vårat mål a.k.a vårat hus, efter några minuter av endast dåliga skämt och torra skratt. Pappaskämt lvl. 126. På tal om pappa, han lär återigen inte vara hemma idag, Det har blivit som en norm att han åker tidigt och kommer hem sent. Man hinner aldrig se honom under dagen. Ibland undrar jag om han verkligen bryr sig om oss.

//hmmmm intressant intressant, är det så här det är att skriva berättelser. Det kunde jag inte tro va.