Ber dig, lämna mig inte

Kapitel 3

Vi klev av tunnelbanan och krockade in i massor av människor som tryckte sig in genom de små dörrarna för att få en sittplats. Jag följde bara efter Yasmin upp för trapporna tills vi kom ut på en gata. Det var ganska tidigt, så bortsätt från de personerna på bussarna och tunnelbanorna som bara försökte ta sig till jobbet, så var det ganska lite folk. På gatan iallafall. "Jag tänkte att vi skulle åka till gården, men du kanske vill fixa dig först?" Jag nickade till svar och hon gav mig ett kort leende. Jag granskade henne återigen. Hon var väldigt lik mig. Tänk er er tjej, ca 165 cm lång, svart långt hår, långa tillgjorda naglar, långa fransar, pannband, och stora ringar i öronen. Tillsammans med ett par tajta svart vita adidas byxor och en grå tjocktröja med en skinnjacka. Och såklart, hennes vita adidasskor. Väldigt lik mig faktiskt. Nu var jag i för säg inte sminkad och mitt hår var vara uppslängt i en slarvig tofs. Jag känner mig väldigt ful bredvid henne. Plus mina gamla svarta jeans och min over size tröja. Skit samma, jag känner ju ändå ingen här. "Vilket land är du ifrån?." Sa jag, bara för att bryta den stela tystnaden. "Min pappa är från Spanien och mamma är från Iran." Sa hon med blicken rakt fram "du då?"
"Min mamma är från Spanien och min pappa är från Chile" svarade jag och tittade på henne. Hon mötte min blick och nickade kort med ett litet leende på läpparna. "Så du är helt latina" sa hon. "Ja tyvärr, jag är inte riktigt accepterad av folk för att jag inte är svensk"
"Jag förstår det, du var ju inne i stan. Här i förorten är nästan alla från anda länder, och svart eller vitt, vi står upp för varandra" det lät kanska bra faktiskt. 'svart eller vitt vi står upp för varandra'. Jag blev faktiskt lite gladare. Kanske man kunde få några vänner. Inte bli så utdömd bara för att jag kommer från ett annat land.

"Här" hon gick fram till en port och öppnade den. Vi kom in till en innegård och krossade den med många ögon på oss. Var det detta som var 'gården'? Jag skyndade mig efter henne och upp i en trappuppgång.
På tredje våningen tog hon fram ett par nycklar ur jackfickan och låste upp lägenhetsdörren. Det var precis som jag tänkt mig. Inte i bästa skick, ganska gammalt och fattigt typ, om ni förstår. Inget som jag inte redan var van med. Jag bodde ju inte heller så lyxigt me mina föräldrar. "Som sagt så är mina föräldrar aldrig hemma, så vi har stället för oss själva. Känn dig som hemma". Jag ställde ner min väska i vad jag tror är vardagsrummet innan jag tog en liten titt på hela lägenheten.

Det har nu gått ca en och en halv timme. Jag har duschat, sminkat mig, fixat kläder, aa ni fattar, gjort mig iordning helt enkelt. Jag och Yasmin har lärt känna varandra lite bättre och det känns inte lika konstigt att prata med henne längre, typ som om kan vara mig själv lite mer. Hon berättade lite om sin bakgrund. 2 syskon. En storasyster, 21 år gammal. Och en bror, 25. Båda var missbrukare och åkt in och ut på behandlingshem. Mamman och pappan spenderade mycket tid i deras hemländer, och lämnade Jasse, som hon sa att jag kunde kalla henne, helt ensam kvar i Sverige. Eller hon är ju inte helt ensam. Hon har tydligen massor vänner och kontakter runt om i hela Stockholm. Det var hennes familj nu, och hon skulle göra vad som helst för dom. Nu när jag till och med har käkat så reser sig Jasse från soffan vi sitter på. "Dags för utgång" hon gick mot hallen och tog på sig alla kläder innan jag ens hunnit reagera. Medans hon granskade sig själv i den runda stora spegeln som hängde på väggen, så tog jag också på mig allt. En dunjacka, med ett par svarta Nike skor och en ralph lauren mössa. Hon öppnade dörren och vi gick.

Det tog kanske 10 min. 'Gården' låg några kvarter bort men det var inte långt. När vi kom fram så möttes vi av två killar som kom fram t oss. "Eeyyyy Jasse min syster, va händer?" Hon log och de gjorde ett litet 'handslag'. Jag iakttog de försiktigt medans hon gjorde samma med den andra killen. "Dehär är Aisha" sa hon och tittade på mig. "Hon kommer bo hos mig ett tag. "Välkommen till familjen" sa den första kille, alltså han som hade sagt hej till Jasse först. Den andra log. "Jag heter Ali och dethär är Alex" fortsatte han. Jasse log mot mig och började gå bort mot dom andra, med mig försiktigt bakom. De andra hypade också över att Jasse var där, det verkade som om hon inte hade varit där på ett tag. Vi hängde där ett tag. Jag snackade me de flesta och lärde känna några. Han Ali var ganska på mig. Han var liksom snäll. Försökte få med mig in i gruppen, frågade om mitt liv och sånt. Han var nog den jag pratade med mest. Det var 4 killar där. Ali och Alex såklart, och sen också Karim och Abbas. Sen var det 5 tjejer också. Jag, Jasse, Rima, Zizi, och Daniella. Jag vet inte hur länge vi stannade men säker 3 timmar. Det var mörkt när vi tagga och jag å Jasse drog till närmsta affär. 2 energidrycker och två frysta pizzor sen drog vi 'hem'. Det var inte förens då jag åter igen kom på att jag bara följt med en främling hem. Men denna gång kändes det bra. Som om att vi hade känt varandra i evigheter. Det kändes bara bra helt enkelt. Vi tittade på Netflix till maten å sen somna vi.

// jag kommer att skriva mkt förkortningar för ja plr it skriva hela ord haha, men d ba och kommentera om ni it vet vad ngt betyder så kan ju jag elr ngn annan svara. :))