Chapter 29 ~ Forgotten Memories

Start from the beginning
                                    

 

That short flashback, it’s him! Jeron is Totoy, ako lang ang tumatawag sa kanya ng ganun. We’re 9 years old that time before I left the country. He calls me Addi dahil bulol siya sa letter M.

“Are you okay?”

“Ah oo. May iniisip lang.” nanlamig ang katawan ko.

All these years, I thought hindi ko na makikita ulit ang best friend ko pero part na pala talaga siya ng buhay ko. Napangiti ako sa naisip ko. Hindi na kami nagtagal at nagpaalam na sa isa’t-isa, it’s a long day for me. I remember Jeric, may alam kaya siya pati si Jade?

Althea insisted to drive me home but I decline it, nakakahiya naman at medyo malayo ang bahay namin. I decided to go home may itatanong lang ako kila Mama. Why am I having problems to remember my childhood days? Hindi ko maintindihan ang sarili ko, yung iba naman naalala ang nangyari sa kanila nung mga bata pa sila pero ako hirap ako.

It’s already 10 in the evening when I arrived, andito ang kotse ni Papa at ni Jade, nasa loob sila. I walked towards the door and made my way, I saw Karren watching TV. I just smiled at her and asked kung asan sila, she said na nasa likod daw ng bahay nagpapahangin kaya tumuloy na ako dun.

I was about to greet them when I saw they’re seriously talking, I felt nervous when Jade mention my name. She was merely of crying, Mom and Dad looks angry. I think they’re scolding Jade.

“Pa, it’s not my fault! Believe me! Sila ang lumapit kay Jane and I was too late to know that!” Bigla naman ako nagtago sa likod ng pader but I can still see them.

“I did not know this is coming. Akala ko ba pagsasabihan mo si Jeric at pati na ang kapatid nito na lumayo kay Jane? Akala ko simpleng kaibigan  lang ni Jane ang Jeron na un.”  I saw how Dad’s face turned red in angry.

“I did. Let them be, Pa. Pwede naman na ata tayong makipag-ayos sa mga Teng diba?”  naluluhang sabi ni Jade. Hindi naman sumagot ang Papa at naglakad na lang palayo.

I felt my chest tighten, ano ba ang issue? Akala ko ba okay ang family ko at ang mga Teng bakit parang ang dami kong hindi alam.

“Honey, hayaan na natin ang mga bata. This is not a big deal at all, even Alvin and Susan knew about it at suportado nila ang anak nila para kay Maddison. Can we just forget what happened? We don’t have to blame them, let’s just accept the fact that na nagkamali din tayo. ” Niyakap naman ni Mama si Papa mula sa likod, she’s always doing that every time galit si Papa.

“No! They are not trustworthy, that family is a fraud! Why should I trust them when in the first place naloko na tayo? Kaya dapat paglayuin natin si Jane sa pamilyang yan!”

I don’t know but I just felt my eyes are started watering, I’m scared. Why my father does sounds cruel and I don’t like how he dictates command. Gulong-gulo na ako! Hindi ko na alam kung kanino ako magtatanong everyone is hiding something.  I was just watching them when my eyes and Jade’s eyes meet. She was stunned when she saw me crying and walk slowly towards me, hindi na halata nila Papa at Mama ang pag-alis niya. Jade grabs my hands and lead me to her room, when we got in she immediately closed the door and hugged me tight.

“Oh my, Jane!” she said while tightening the embrace I just let the tears fall into my face. I hugged her back, yung tilang nagsusumbong sa ate.

Love from Within (A Jeron/Jeric Teng FanFic)Where stories live. Discover now