Rebounding with BAD | Noel Flike

0.5 Welcome to Adelinas place

Nicole pov:

Jag smäller igen bil dörren. Vi har stannat vid en gata med ett stort lägenhetshus.

"Eyy du var försiktigt med min pärla"

"Pärla?" Upprepar jag och kollar skumt mot honom. Han bara rycker på axlarna och säger något ohörbart. Innan han visar vägen in i lägenhetshuset. Våra steg hörs igenom trapp huset men vi går bara upp till tredje våningen.

"Här är det" säger han och bara öppnar dörren in till hennes lägenhet. Jag freakar sönder av hans handling.

"Är du helt dum i huvudet du måste ju för i helvete knacka innan du bara går in" skriker jag nojigt ut men Noel säger inget utan tar bara av hans skor. Jag blir så frustrerad att jag slappar honom i bakhuvudet.

"Oh Jeeses kvinna chilla!" Säger han efter han fått mitt slag.

"How The hell ska jag kunna göra det när du bara går in sådär!" Konstaterar jag med hög röst.

"Ja, Noel show som fucking respect!" Jag kollar åt höger och där i en dörröppning står en tjej. Hennes kropp är literally perfekt, svart hår med dom där blåa ögonen och den tan färgade huden. Hon ler mot mig och rör sina kliv mot oss.

"Adelina" säger hon och räcker fram hennes hand. Jag tar emot den och svarar "Nicole, Nicole Wellman"

"Noel jag tycker du bör säga till nästa gång du drar med fin besök" säger hon och lägger armarna i kors. Noel suckar som svar.

"Kom Nicole jag ska visa dig runt i min lilla lägenhet." Jag nickar och följer denna perfekta människa. Vi rör oss åt högre och går igenom den dörröppning hon tidigare stått vid. På andra sidan fanns ett fint kök och i slutet fanns en dörr och bakom den var hennes lyxiga sovrum. Svart,vit och guld bestod det av. Vi gick tillbaka till hallen dörren till vänster om när man kom var en toalett, med svart kakelgolv och vitt kakel på väggarna, en fräsch dusch och ett nice stort handfat med ett skåp ovanför med spegel på. Rakt fram om när man kom in i lägenheten finns ett stort vardagsrum. Jag kollar runt och märker sedan en sovande Noel. Han ligger där med huvudet på sne och en filt över benen. Jag drar Adelinas arm bak så vi hamnar inne i hallen.

"Vi måste göra något nu när han sover" säger jag och får en nickning som svar.
Vi sticker in i köket och tar ut ett glas fyller det med kallt vatten och rör oss sedan mot den sovande Noel. Den oskyldiga och helt ovetande Noel. Noel har munnen öppen. Han har verkligen slocknat. Jag häller sedan över glaset med de kalla vattnet Noel flyger upp och jag lägger mig ner och dör av  skratt åt hans chockade ansikte och handling. Han hostar till då han fått vatten i halsen. Jag känner hur ögonen tåras för att jag skrattar så jävla mycket jag kollar mot Adelina och hon står och försöker hålla sig på benen.

"Asså vad har jag  gjort för att förkänna detta" frågar han när han slutat hosta. Jag och Adelina svarar bara av att skratta mer.

"Eyy du Wellman jag bjussade på pizza och detta är det tack jag får?"

"Ja vad tror du om mig" svarar jag sen.

"Wow absolut wow." Säger han sen innan någon kliver in i Adelinas lägenhet.

"Tjo allihopa, WHAT, THE, FUCKING, HELL, GÖR MISS GOOD SHOES WELLMAN HÄR!?" Alla kollar mot hallen och där står han som hatar mig mest, Dante. Han ger mig en arg blick och jag svarar med att undvika den.

"Noel kom till fucking köket." Säger han och Noel suckar innan han tröttsamt rör sina steg mot köket.

"Äh bry dig inte om Dante, han är bara orolig över Noel efter hans senaste tjej." Säger Adelina efter ett tag och sätter sig i soffan.

"Inte för att vara sån men vad hände?" Frågar jag.

"Låt oss säga såhär att Sonja inte visade sig vara en bra människa." Säger hon och sen klappar hon mot soffan och visar att jag ska sätta mig där. Jag gör som hon visat. Där sitter jag och bondar med en ny härlig människa. Men ändå kan jag inte njuta. För att jag bara känner långsamt hur mitt hjärta tärs apart.

Efter en stund kommer Noel tillbaka, han ser trött och utmattad ut. Kanske för att Dante skällt ut honom för att ha varit med mig.

"Nicole, du måste hem nu." Säger han och jag kollar på klockan, 14.57.

"Helvetes jävla satmara" säger jag tyst och reser mig upp. Noel skrattar till, jag vet inte varför kanske hörde han vad jag sa. Adelina kollar förvånat mot oss.

"Det var trevlig o träffas" säger jag till Adelina medan jag tar på min jacka.

"Detsamma" svarar hon. Jag kollar mot Dante.

"Detsamma gäller dig också Dante" säger jag innan jag går ut från lägenheten och kliver ner för trapporna. Ut genom portdörren och ser Noel där med sin bil. Ett leende setts på mina läppar medan jag öppnar dörren och sätter mig i bilen.

Mot mitt hemska hem..

***

Vem fan är Sonja?