Seriöst? Du menar allvar?

180 5 1
                                    

*nästa dag*

~Johannas perspektiv~

-OMAR! Skrek jag från mitt rum. Jag titta åt sidan och såg att han redan stod där

-omar. Sa jag och la en hand på hjärtat. -hur snabb är du egentligen? Sa jag

-tillräckligt. Sa han

-ehm. Kan du hjälpa mig att välja träningskläder? Sa jag

-ska du träna? Sa han och satte sig på soffan

-VI ska. Sa jag och öppna en låda med träningskläder

-ska vi? Sa han

-ja, vi ska klättra. Det är jätte bra träning. Sa jag och tog fram två tröjor och två lång byxor, -välj. Sa jag samtidigt som jag satte upp mitt hår.

-dom! Sa han och pekade på en svart tröja och svarta lång byxorna

-bra. Ut nu! Sa jag och han försvann som blixten, -va i helvete? Är han vampyr eller? Sa jag för mig själv och satte sen på mig kläderna.

*några minuter senare*

-är alla klara? Ropa jag nerifrån

-JA! Ropa alla samtidigt och kom ner en efter en.

-då går vi. Sa jag och dom nickade. Vi gick ut med varsin stor väska runt axeln och tränings kläder på oss.

-spring! Sa jag när jag såg våran buss längre bort. Vi hann precis fram när bussens dörrar precis skulle stänga. Vi bankade på dom och då öppna han dom igen. Vi satte oss utmattat ner bredvid varandra.

*på klättringen*

-8 ungdomar. Sa jag och han nickade

-då blir det 140 kronor var. Sa han och jag nickade. Jag satte i kortet men omar stoppade mig snabbt. För snabbt.

Han satte i sitt kort lika snabbt. Aså jag börjar undra lite nu, han är ju snabbt som 17. Mannen som jobbade här gav oss kalcket i en grön "påse" och klättrings skor.

-storlekar? Sa han och dom andra sa sin storlek och sen titta han på mig.

-jag har egna. Sa jag och han nickade.

-brukar du klättra? Sa oscar och jag nickade

-det förklarar varför du är så stark. Sa omar och alla skrattade lite. Sen kom han med skorna och 4 nycklar och 4 lås.

-tack. Sa jag och vi gick mot omklädningsrummen.

-här. Sa jag och gav killarna 2 lås och 2 nycklar. Killarna gick in i sitt omklädningsrum och tjejerna i sitt. Vi la in våra saker och gick sen ut.

-så, är ni redo? Sa jag och alla nickade.

-ni kan börja på dom små där eller så kan ni titta när jag klättrar till taket där borta! Sa jag och pekade åt ett hål lite längre bort.

-vi tittar på dig! Sa Felix och jag nickade. Vi gick bort mot den högsta klätterväggen.

-nån får stå och ha repet runt sig här nere. Sa jag

-jag kan göra det. Sa Felix och jag nickade. Jag hjälpte han att sätta på sig allt och visade hur han skulle göra, sen satte jag på mig mina egna saker och började klättra.

Jag va nästan halvvägs när jag hör att Felix ropar på mig. Jag tittar ner och ser att han inte ropar så jag tittar upp igen. Jag såg att repet va på väg att låssa. Jag fick panik, vilket lädde till att jag tappade greppet. Jag halkade till och bara fall. Jag skrek allt vad jag kunde. Jag kunde se ner och då såg jag att omar sprang som en blixt och fångade mig i sin famn.

-omar. Sa jag och han släppte ner mig. Jag kramade han och han kramade tillbaka.

-men omar? Vad är det som händer? Varför är du så snabb och stark? Sa jag och han backade.

-jo...ehm....jag typ...eh....sa han

-kom igen. Sa jag.

-men okej, jag är typ vamp...yr. Sa han och kliade sig i nacken. Jag skrattade lite

-men omar, det finns inte vampyrer. Så dum är jag inte. Sa jag och skrattade, men slutade när jag titta på dom andra som såg nervösa ut

-seriöst? du-du menar allvar? Sa jag och han nickade långsamt, -bevisa det. Sa jag och la armarna i kors. Han öppnade munnen och huggtänderna åkte ut. Jag spärrade upp ögorna men efter 2 sekunder va dom stängde och jag kände det kalla golvet mot min kropp.

*************************************

Sååeeeee, detta kapitlet skrev jag på 3 minuter så det kanske inte är så bra, men skit i! Här har ni!<3

-stay sexy-

&quot;The Cat&quot; {The fooo, Fan Fiction}Där berättelser lever. Upptäck nu