14 DAGAR

2 Februari

Jag hade somnat tidigt igår kväll, och lika snabbt vaknade jag till samma alarm som ringde varje morgon. Samma uttjatad sång som jag den senaste tiden hade funnit irriterande. Jag drog till mig mobilen och stängde av signalen innan jag långsamt satte mig upp i sängen. Jag var egentligen inte särskilt trött men av gamla vanor så gnuggade jag mig i ögonen och ställde mig upp, fick samma gamla yrsel som vanligt och stegade ner för trappan.

Äcklig skollunch. Igen. Sån här äcklig slemmig fiskgratäng som det blev typ fyra gånger i veckan. Den återstående dagen så blev det någon gammal mosig falafel.
-Det luktar spya, påstod Charlotte och stannade upp mitt i bamban. Vi var jämnlånga, men hon var blond, sminkade sig mer och hade en lite kraftigare kroppsform. Jag var också den enda som kallade henne Lotta.
-Som varenda dag... svarade jag och drog med mig Charlotte. Vi lät bamba- tanterna slänga på mat på våra tallrikar med trötta grimaser innan vi gick och satte oss. Bamban var nästan helt tom, vi åt nämligen lunch sist på fredagar.
-Var det du som skickade det där röstmeddelandet igår? frågade jag och stack gaffeln i en sladdrig fiskbit.
-Näej vadå? svarade Lotta oberört.
-Konstigt, undra vem det var...., mumlade jag och drog ut telefonen ur bakfickan.
-Vad var det för något? frågade Lotta och rynkade pannan. Jag klickade fram meddelandet och gav mobilen till Lotta.
-Här lyssna, sade jag kort. Lotta grimaserade när hon hörde meddelandet.
-Det låter som ett hot i mina öron, sade Lotta med sarkasm i rösten och gav mig en dramatisk gest.
-Hahaha, men jag undrar vem det var! utbrast jag och tittade mig omkring.
-Googla numret, mumlade Lotta och fortsatte äta. Det hade jag inte tänkt på. Jag gick in på hitta.se och skrev in numret.
-Konstigt.... sade jag när jag läste vad som stod på skärmen.
-Varå?
-Det står att minst 10 andra har sökt upp numret, fortsatte jag och scrollade över skärmen. Och en har kommenterat! Ehm.... det står "lyssna inte på röstmeddelandet"... Men det har jag ju redan gjort?
-Här, ge mig mobilen, sade Lotta och ryckte åt sig min iPhone.
-10 April kommenterade Maria Lovsson, det är ju nästan ett år sedan, jag googlar henne så kan vi fråga! fortsatte Lotta med en koncentrerad min.
-Oj.... utbrast hon direkt och spärrade upp ögonen.
-Vadå? frågade jag.
-Lyssna här, Maria Lovssons kropp funnen i ett dike utanför Partille, 24 April 2016... man tycks inte veta vem som dödat henne eller hur hon dog... läste Lotta och lystes upp av skärmen.
-Vad tragiskt, bara 14 dagar efter hon kommenterade, svarade jag och tänkte.
-Undra om det har något med meddelandet att göra.... mumlade Lotta med en fundersam ton.
-Tack! Men nej, det är bara någon som skämtar... Jag sms:ar bara och frågar vem det är! svarade jag medan jag ryckte åt mig mobilen och suckade. Men när jag skulle sms:a den okända personen så såg jag att det plötsligt hade kommit ett till röstmeddelandet. Jag spärrade upp ögonen, men övertygade mig om att vara diskret. Om jag berättade för berättade för Lotta igen så skulle hon bara ge mig ännu mer kalla kårar. Jag stoppade ner mobilen i fickan medan jag svalde och gav Lotta ett osäkert leende.

Vi gick med tunga tysta steg över övergångsstället som ledde till min gata. Himlen var mulen och varje gräsmatta var täckt av en silver- glittrande frost.
-Så... vad ska vi äta till mellanmål då? frågade Lotta i ett halvt skratt och släpade foten i gruset.
-Vatten och bröd, svarade jag medan jag öppnade grinden till vår tomt. Lotta skrattade. Vi vandrade över min pryda gräsmatta fram till villans ytterdörr.
-Skynda jag fryser ihjäl! flämtade Lotta när jag försökte låsa upp dörren. Äntligen gick den upp med ett hårt putt och vi slukades av värmen där innanför.

Vi hade precis kollat klart på den första filmen innan vi bestämde oss för att somna till första Harry Potter. Plötsligt plingade det till på min mobil. Jag sneglade mot Lotta, hon tittade trött på filmen utan att märka att jag drog fram mobilen ur fickan. Meddelande från: okänd. Jag suckade innan jag låste upp mobilen och öppnade mina senaste sms. "Jag vet att du inte lyssnar på mitt senaste röstmeddelande. Undvik mig inte, det kommer du få ångra" stod det på skärmen. Seriöst? Nu är det någon som verkar tro att jag går på detta. "Hahahaha" svarade jag på sms:et och det hann knappt gå en sekund innan han skrev tillbaka. "Fel svar". stod det. Jag harklade mig nervöst och stoppade ner mobilen i fickan igen. Detta började nästan bli förvirrande. Jag valde direkt att koncentrerade mig på filmen. Hermione kom in i Harry och Rons kupé på tåget. Dem sa de replikerna dem sade varje gång man tittade på Harry Potter 1. Mina ögonlock blev tyngre, jag blundade, andades och somnade.

Omedvetandes om tiden så hade det minsann gått en hel natt innan jag öppnade ögonen nästa gång. Direkt insåg jag att jag hade vaknat på grund av Lottas täppta snarkningar. När jag förstod att jag inte skulle kunna somna om så reste jag mig upp från sängen och tog med mig mobilen in på toaletten. Jag skulle inte gå på toa, utan lyssna på nästa röstmeddelande.