Äntligen! Jag hittade spelet i mina drömmar! Som du hade letat.
Majoras mask....
Det var Begagnat men dt gjorde inget, eller hur?
Det gjorde visst det. Jag försökte öppna spelet men det gick inte, teven ville inte sättas igång. Jag skrek av frustation medans jag kastade allt hårt på golvet.
- FÖRSIKTIG! Hörde jag en röst skrika. Förvirrat kollade jag bakom mig där ljudet kom. Men ingen var där, det var bara den kolsvarta teven.
- jag börjar på att bli galen. Mumlade jag för mig själv. Jag började gå till mitt rum när jag hörde
- alltid.... av samma röst. Jag kollade skakande bak. Där stod en blond kille som försökte fixa röran du precis ställt till med.
-v-v-vad....... jag han inte säga mer innan han titta upp oh blottade sitt ansikte. Jag stelna till. Ur hans becksvarta ögon rann det blod.
-shit... mumlade han och försvann i tomma intet. Jag fattade inte vad som precis hänt..... nej, jag är bara galen! Intalade jag mig själv. Jag rufsade på huvuden och vände på mig. Där stod han igen, precis framför mig.
- (D/N)! Ta det lugnt! Sa han och tog sina händer på mina axlar. Du andades häftigt oh kollade honom rätt i ögonen.
-vem är d-du! Kunde du tillslut säga. Han himlade med ögonen.
- BEN är namnet och du är (D/N). Konstaterade han. Han skratta kort.
- kom, följ med mig! Sa han och drog ut mig i trädgården. Tänkte han ta in mig i skogen? Japp, tydligen. Han fortsatte att dra in den stora skogen som har legat öde i några år nu.
-vart ska vi... frågade jag nervöst. Han var starkare en vad han såg ut, kändes som min hand skulle krascha när som helst.
- skogen, följ bara med mig. Sa han och kollade inte ens på mig. Vi gick djupare och djupare in. Jag visste inte ens att den var så stor. Tillslut kom vi till ett stort trähus. Jag ryggade back nått steg av ren rädsla.
- haha, ta det lugnt! Skratta han. Jag kollade på honom. Hur blev det såhär? Följde med en linkmördare in i skogen till ett gammalt trähus. Han släppte mig och jag gick frivillig in. Det första rummet du gick in i var ett stort vardagsrum där det satt en massa andra... saker? Du kollade på alla från topp till tå. Ingen verkade vara särskild intresserad i dig. Plötsligt kom en liten brunhårig flicka till dig.
- hej! Jag är sally, är du ( D/ N )? Frågade den lilla flickan hårt kramandes sin lilla nalle.
- uh... aa.... svarade du nervöst. Hon log, inte först då såg jag blodet som rann från hennes panna. BEN kom in i rummet och lyfte upp Sally.
- såja, lämna ( D/N ) ifred nu. Sa han.
8 månader senare.
-Så BEN... började jag nervöst.
-aa...? Svarade han med ett litet leende.
- minns du när vi träffades. Nu log du också . Han nickade långsamt.
- hur länge har vi känt varandra nu?
- åtta månader ungefär, tror jag! Sa BEN och höll om mig
