03

263 12 2
                                    

För att göra en kort historia ännu lite kortare. Japp, jag och Viktoria hade precis fått biljetter av the one and only Finn Wolfhard. Vilket var det sjukaste som hänt mig, och det roligaste. Det var både konstigt och coolt på samma gång. Jag menar varför ger han oss, två svenska tjejer han inte ens visste fanns, GRATIS biljetter till Calpurnias konsert? Och som att det inte kunde bli bättre, vi skulle få stå längst fram, kan man ha mer tur? Skulle inte tro det. Skulle verkligen inte tro det.  Konserten var imorgon, och jag hade också övertalat mamma och pappa. När dom såg att vi fått gratis biljetter till vår dröm konsert av en i bandet, som förövrigt har flera miljoner följare på instagram, och han valde att svara på just vårt meddelande. Ja då jävlar, då var det helt okej för dom att betala flygbiljett, hotell och allt annat vi skulle behöva under vår fantastiska lilla trip till USA. Så, slutsatsen av detta är att jag och Viktoria nu äntligen ska få se Calpurnia live. Och att vi är överlyckliga, och helt chockade också, för den delen. Men på ett bra sätt.
Och på tal om kort historia ännu kortare, så hade jag nog precis gjort en kort historia väldigt lång och onödig.

"Hallå? Jorden anropar!", sa en röst. Jag vände mig om.
"Herregud, en Alien!", jag kollade förskräckt på personen bakom mig. Skoja, det var bara Viktoria.
"Ha.Ha. Så himla inte kul", Viktoria försökte göra en tillgjord sur min. Men hon lyckades inte särskilt bra. Hon räckte fram en lapp till mig.
"Läs, jag ska kasta upp den på scenen till Finn", sa hon och nickade mot lappen. Jag öppnade den. "I love you so much Finn, I've always loved you. And also, you're too damn hot to be a human being". Jag kollade konstigt på henne.
"Är det inte lite väl klyschigt? Och väldigt awkward..", jag gjorde en tillgjort röst på ordet 'awkward'. Hon himlade med ögonen.
"Vadå klyschigt, det är perfekt", sa hon. Jag kunde inte hålla mig för skratt.
"Det där, p-perfekt?", sa jag och fnissade. Hon kollade surt på mig.
"Varför kan du inte bara skrika det till honom", sa jag och kollade undrade på henne?
"För att jag inte är från en engelsk familj och kan inte engelska flytande som vissa andra kan, till exempel du", sa hon och pekade på mig. Jag skulle inte säga att jag kunde flytande engelska, bara att jag är bra ytterst duktig på att prata engelska generellt. Den där meningen lät väldigt proffsigt. Det låter alltid proffsigt när meningar innehåller ordet generellt. Varför tänker jag på det här?
"Jag kan inte flytande engelska, jag är bara bra på engelska rent generellt", sa jag, men insåg att det kanske inte lät så proffsigt som det gjorde i mitt huvud. Mer korkat.
"Vet du ens vad generellt betyder?", Viktoria sig mot skåpet.
"Nej, men det lät bra", sa jag kort. Hon skrattade.
"Vad är det här?", jag kände en hand på min axel. Jag vände huvudet om, såklart. Theo. Han nickade mot lappen jag höll i min hand. Jag vek snabbt ihop den och skakade på huvudet.
"Det är i-ingenting", sa jag och räckte den till Viktoria.
"Jag har redan läst lappen, va i helvete Wilma?", han kollade irriterat på mig.
"Vänta.. ska ni på den där dumma konserten?", han himlade med ögonen och la händerna i sin marinblå ganthoodie. Och ja, han var kind of en märkes unge med rika föräldrar. Bara pengar, ingen kärlek. Ni fattar.
"den där dumma konserten, den är ganska bra enligt mig", Viktoria satte armarna i kors.
"Sen när fick ni åka dit för era föräldrar?", sa han irriterat. Viktoria log lite.
"Sen igår, när Finn svarade Wilma på DM", började hon. Jag kollade osäkert på henne.
"Viktoria..", hon skulle inte sagt det där.
"Vänta va? Så han svarade alltså dig på DM?", han vände sig irriterat mot mig. "Varför gjorde han det?".
"Jag vet inte? Det spelar ändå ingen roll..", jag låste skåpet.
"Och den där lappen då? And also, you're too damn hot to be a human being", Theo gjorde en tillgjord röst. "Va i helvete Wilma?", han kollade besviket på mig.
"Om du hade brytt dig och låtit mig svara, så hade du vetat att jag inte ens skrev den där lappen", jag vände mig om och gick.
"Wilma..", hörde jag Theo ropa efter mig. Men det är väll ganska självklart att jag inte bryr mig va? För jag fortsatte bara att gå hem. Imorgon skulle vi åka, till freakin' USA 🇺🇸

-
Den här boken är så konstig. Men rolig att skriva💕💘💖💗💓

Calpurnia - Finn WolfhardDär berättelser lever. Upptäck nu