Ingen trodde att det var äkta kärlek

Kapitel 7

Jag joggar hem igen och slänger mig i soffan. Mormor tittar konstigt på mig från hennes fåtölj.

''Vad har hänt?'' frågar hon snällt

''En kille från lägret var och klippte gräset... utan tröja''

Mormor bara skrattar åt mig och går och gör sitt vanliga morgon kaffe.

Vi käkade mackor till frukost och sen var det dax för mig att gå och jobba.

Jag satte på mig ett par korta vita shorts och ett vitt linne och sminkade mig lätt med mascara och lite foundation. Mormor önskade mig lycka till och jag började gå.

Jag går den korta sträckan till deras hus och ser att dom står och väntar på mig. Lasse, Gunilla och James.

''Hej Vanessa!'' säger Gunilla högt och kramar om mig ''det var länge sen.'' Lasse kramar om mig och sen skakar jag hand med James. Hans hud är så len och när han ser in i mina ögon och säger ''hej'' lite blygt så känner jag hur det pirrar ännu mer i magen. Vi släpper varandras händer och Lasse börjar babbla om vad vi ska göra och när vi jobbar. 8:00-16:00 jobbar jag och har lunch 11:00-12:00. Första och andra dan så ska Lasse vara med och resten av tiden så ska James hjälpa mig.

När han sa det så började det pirra ännu mer i magen och jag blev lite glad men samtidig ledsen för det verkar som om James inte gillar mig. Men jag hoppas ju på den bästa.

Det första vi skulle göra var att släppa ut alla kor och hästar på sommarbete och sen kolla så att staketet var helt överallt. Lasse skulle gå till affären och så skulle vi komma när vi var klara.

Efter ca 20 minuter så var alla kor och hästar ute i sina hagar och vi har gått snart halva hagen och fortfarande inte sagt ett ord till varandra.

''Så... James'' sa jag prövande ''hur gammal är du?''

''Jag är 17 år'' sa han kort.

''Okej'' sa jag tyst

Efter att vi hade gått runt resten av hagen i tystnad så började han gå och mumlade nått om en affär och att jag skulle följa med honom.

Vi gick i ca 10 minuter och så var vi framme i en stor byggnad.

Lasse berättade att gården samarbetar med affären så vi kommer lite då och då köra dit varor. Lasse visade mig runt och så pratade lite om hur jag haft det.

~~~~~

Dom tre följande dagarna var likadana som den här och jag försökte få en konversation med James men han svarade bara kort och kallt. Och mormor frågade varje dag om hur det hade varit och varje dag svarade jag samma sak: ''det var väll okej.''

~~~~~

En dag när vi var ute på fältet så hade jag bestämt mig för att jag skulle prata ordentligt med honom.

''Varför vill du aldrig prata med mig? Är jag jobbig? Är jag för ful för att titta på? Snälla svara mig'' sa jag lite ledsamt men samtidigt försiktigt

''Hur jävla svårt kan den vara?'' Sa han med en irriterad röst

''Vad menar du?'' sa jag och kände hur gråten började komma

Han tittade in i mina ögon och sa:

''Fattar du inte? Jag hatar dig och kommer alltid att göra det!''