När jag träffade dig.

Kapitel 15-Svek

<>Joels perspektiv<>

"Jag ska bara hämta lite dricka, du kan stanna här" Säger jag till Remy som ligger på sin säng och kollar på sin mobil.

Hon svarar inte utan fortsätter att pilla på mobilen, så jag gick ut i värmen.

Det hade gått mycket folk, men det var många kvar och snart skulle Jonte åka hem. Så jag letate efter honom, men när jag inte hitta honom gick jag till drickbordet.

Då såg jag hur Nicole kollade in mig och började gå imot mig. Jag tog upp en cola flaska. För om pappa såg mig dricka så skulle jag inte få gå ut på flera månader.

"Hej" Hör jag en röst säga och när jag kollar upp så står Nicole där.

"Tja" Svarar jag och ger henne en blick.

"Hur är det?" Frågar hon och ger mig ett sött leende.

"Jo det är bra. Själv då?" Frågar jag och kollar djupt i hennes bruna ögon och låtsas som jag bryr mig om hur hon mår.

"Jo då, lite ensamt bara" Svarar hon och kollar intresserat på mig och jag börjar spana in henne. Hon såg ut som alla andra jag har varit med och jag hade bra smak.

"Du borde komma över till mig om du har det tråkigt" Säger hon efter och går närmare mig så det bara är några centimeter mellan oss.

"Jag är ledsen, men jag har redan sällskap. fast om..."

"Fast om vadå" Jag hör en röst bakom mig och jag känner igen rösten väl.

"Remy" Säger jag oskyldigt.

"Nej vet du va. Gör vad du vill men jag drar" Säger hon och börjar gå iväg.

Jag ropar efter henne men hon svarar inte och Nicole bara ler som om hon fick som hon ville.

<><><>

<>Remys perspektiv<>

Jag springer in i stugan och plockar fort upp de saker som är mina. Som tur är så hann jag inte packa upp så mycket saker och kläder. Efter några minuter är jag färdig och går ut och börjar leta efter Jonte för de skulle åka idag. Jag känner hur tårarna vill ut, men jag vill inte visa att jag bryr mig. Vi var ju inte ihop eller?

Lite längre bort ser jag Joel som fortfarande pratar med Nicole. Svikare, nej det är mitt fel. Du visste ju hur han har varit och hur han är. Hur dum är du att tro att han skulle få känslor för någon. Och då börjar tårarna att rinna ner. Fort vänder jag mig om och upptäcker att Jonte sitter på en stol längre bort.

Snabbt går jag mot honom med bestämda steg och torkar bort tårarna.

"Hej, kan jag åka med er hem?" Frågar jag och han kollar upp på mig. Jag försöker att inte visa hur ledsen jag är och försöker mig på ett leende, men det lyckas inget vidare.

"Visst! Har det hänt något?" Frågar han.

"Jag måste hem bara" Svarar jag och han frågar mig inget mer.

Vi går mot bilen och väntar på att hans föräldrar ska komma.

Efter tio minuters tystnad kommer de och det ända jag tänker på är hur dum jag är. Varje dag i skolan har han flörtat med andra tjejer och jag har knappt märkt det för allt jag har tänk på hur snygg och perfekt han är.

"Då åker vi" Sa mannen som är troligen är hans pappa. Jonte gick och pratade med honom om något. Det handlade någ om att jag skulle åka med dom.

Vi satte oss i en silvrig volvo. Jag satt mig bak på den högra sidan och Jonte satt på den vänstra sidan.

Jontes pappa körde och nu var vi på väg hem.

"Hur var festen då ungar?" Frågar han.

"Det var bra?" Svarar jag vänligt.

"Som det brukar vara varje år" Svarar Jonte uttråkat.

Klockan är ungefär 21.00 när vi kommer hem till mig och Jonte följer mig till dörren.

"Tack för skjutsen, antar jag" Säger jag till honom.

"Om det är något kan du prata med mig om du vill" Säger han tyst.

"Tack. Godnatt" Säger jag och öppnar dörren.

"Godnatt" Säger han tillbaka och går mot bilen.

<><><>

Tack för alla kommentarer och röster :)