Klaras perspektiv
Dom starka armarna tillhörande Marcus låg tryggt runt min kropp och trots att jag knappt kände honom kändes det tryggt på något sätt. Marcus förklarade att det inte var första gången Erik hade behandlat någon såhär. Att först värka snäll och sedan vända allt, och bete sig på ett helt annat sätt. Under tiden som tårarna rann ner för mina blöta kinder drogs Marcus tumme över dom i hopp om att dom skulle sluta rinna. Mina tankar låg endast på hur jag timmar innan händelsen sagt till honom att jag inte var redo och han hade förstått, hur Martinus endast slängt ur sig kommentarer som "Du skulle lyssnat på mig".
"Det vil gå over" viskade Marcus för att inte avbryta en behagliga tystnaden som lagt sig över det mörka rummet. Trots att klockan var långt över midnatt var ingen av oss speciellt trötta, det kanske var bra för sekunder efter att Marcus yttrat meningen öppnades dörren och en gestalt skuggade det lilla ljuset som trängde sig in ifrån korridoren utanför.
"Vi må snakke, alene"
-----
Drama lama, vem kan de vaaa?:))
Fick ej till detta kapitlet dock men men ni får nöja er med detta://
DU LÄSER
snapchat //Martinus Gunnarsen
Fanfictionlillebrorgunnarsen addade dig på snapchat Påbörjad; 8/7-2017 Avslutad;
