5

19 0 0
                                    

Väl framme vid mitt hus så börjar min puls öka, jag kollar på Isac och lägger armarna runt hans hals.

Jag kysser honom länge.

"Rebecka!!" hör jag en arg röst, mamma.

Jag vänder mig snabbt om och kollar på mamma.

"Hejdå Isac" viskar jag och han säger hejdå och går.

"Kom in hit nu så ska vi prata" säger mamma och jag gör som hon säger.

Väl inne i vardagsrummet sitter både pappa, mamma och mina storebröder.

"Vart är Sixten?" frågar jag och kollar frågande på mina storebröder.

"Han är hos en kompis, sätt dig ned nu!" säger pappa.

Jag sätter mig ned och mamma kommer in i vardagsrummet.

"Rebecka vad tänker du med!?" säger mamma högt.

"Förlåt okej? Jag ska inte smita ut igen." säger jag och kollar ned i mitt knä.

"Jag skiter i om du smet ut inatt, hur gammal är din så kallade pojkvän!?" nästan skriker mamma.

"22" säger jag tyst.

"22 är du helt jävla galen!? Han är äldre än Timmy och Carl!?" skriker mamma och jag suckar.

"Ett jävla år!?" säger jag och kollar på mamma.

"Han är fem år äldre än dig Rebecka!" säger mamma allvarligt.

"Vad fan spelar det för roll!?" skriker jag och reser mig upp.

"Det är ju för i helvete 4 år mellan dig och pappa!?" skriker jag återigen.

"Men det är skillnad, sitt ned" säger mamma och jag skakar på huvudet.

"Du är 16 snart 17 och han 22!? Det är skillnad, jag är 38 och din pappa 42!" säger mamma och jag nästan exploderar av ilska.

"Ålder är bara en jävla siffra mamma, och jag älskar honom!! Jag skiter i era jävla åsikter." skriker jag och springer ut i hallen, mina bröder springer efter mig och jag öppnar dörren, skiter i skor och bara springer.

Jag springer ända till Isac, och upp för alla trappor och knackar på dörren, ingen öppnar.

Jag sätter mig ned på golvet med ryggen lutad mot dörren, och det är inte förens då tårarna kommer.

Där sitter jag med en t-shirt, inga skor och inga strumpor, har precis sprungit i typ inga kläder alls mitt i vintern.

Timmarna går och jag hör person efter person gå in i lägenheter under mig, till slut så kommer Isac hem och sätter sig på knä brevid mig.

"Vad hände?" säger han oroligt.

"Mamma vägrade acceptera oss" säger jag och suckar.

"Hon tyckte att ålderskillnaden mellan oss var för stor" säger jag och Isac suckar.

"Det tycker inte jag, jag älskar dig och jag skiter i att det är fem år emellan oss" säger Isac och jag ler.

"Vart är dina skor och jacka?" frågar han chockat.

"Hemma, jag sprang hit utan. Mina bröder sprang efter. Men jag sprang fort och hann in hit före de och jag sprang längst upp men de kom inte" förklarar jag.

Isac nickar och hjälper mig upp, han låser upp och vi går in.

_
Helou, klockan är 03:47 och jag har sömnproblem igihiihi
men godnatt ska försöka sova nu

Förbjuden kärlek Där berättelser lever. Upptäck nu