Dräparna

Bytet

Skriket klingade snabbt bort men då hade jag och David redan börjat springa mot grottan. Vi var framme på bara några sekunder och vi störtade in. Inne på golvet i grottan låg Erik med blod forsande ur huvudet. Hans andetag var svaga och han verkade inte ha långt kvar. David sprang fram till Erik medans jag letade upp Jack. Jag hittade en tunnel längst in i grottan och därifrån hördes stön och dunsar. Jag gick in i tunneln men kunde inte se något på grund av att det var så mörkt. Jag satte handen mot tunnelns vägg och drog den längs den när jag gick framåt. Efter en liten stund kunde jag urskilja skuggor framme vid en öppning. Jag gick mot dem och såg Jack trycka upp en kille mot väggen. Han höjde armen och skulle precis slå till honom när jag skrek.
'' Jack, sluta! Jack!''
Jack tittade förvånat bakåt fast fortfarande med armen höjd. Han verkade först inte se var jag stod men sedan såg man hur hans blick fastande på mig.
'' Jag måste Annabelle! Han attackerade Erik! Han förtjänar det.'' sa han och bände blicken mot killen igen.
Jag suckade och gick lite närmre dem.
'' Jack, vi måste förhöra honom. Han kanske kommer från byn och då kan han han sitta på information som vi inte har råd att förlora.''
Han tittade på mig igen och den här gången sänkte han armen.
'' Okej. Vi tar med honom till grottan så att vi kan kolla till Erik också.'' sa han och började dra med sig killen mot tunneln.
Jag stoppade honom innan han hann fram till den.
'' Eh, Jack...'' började jag och tittade upp på honom.
Han såg på mig med lite nyfikna ögon.
'' Erik, han ligger nog riktigt illa till. Jag vet inte om han kommer att klara sig.'' sa jag och såg sorgset på honom.
Han nickade och fortsatte sedan gå med bestämda steg.
När vi kom ut till grottan så hade alla andra kommit dit och satt samlade runt Erik. När de såg oss komma så reste sig alla upp utom Thalia som satt kvar vid Erik.
'' Hur mår han?'' frågade Jack och gick fram till Erik. David, Liam och Adam kom istället fram och ställde sig runt killen.
'' Kom.'' sa jag och gick tillbaka in i den andra grottan. Jag förstod inte varför jag inte bara stannat där innan med killen och bett Jack hämta de andra killarna.
När vi alla kommit in i grottan så satte de killen på golvet och ställde sig beväpnade runt omkring honom.
Jag satte mig på huk framför honom och harklade mig. Han såg upp och mötte min blick.
'' Vad heter du?'' frågade jag eftersom att jag var trött på att kalla honom killen.
Han tittade bara på mig och först så trodde jag inte att han skulle svara. Sen fattade jag. Han var från en helt annan planet. En helt annan dimension. Klart att han inte förstod vad jag sa.
Jag pekade på mig.
'' Annabelle.'' sa jag och pekade sedan på honom.
'' James.'' mumlade han lågt och såg ner på marken igen.
'' Varför frågade du inte bara vad han hette?'' frågade Adam.
'' Vi är ju inte på jorden så han pratar förmodligen inte samma språk som vi gör där.'' svarade jag honom.
Då tittade James på mig igen och den här gången hade han mage att le. Han hade precis nästan dödat en person i min grupp och han log mot mig?!
'' Vad flinar du åt?'' fräste jag innan jag kom på att han inte förstod mig.
'' Du tror inte att jag fattar vad ni säger men det gör jag. Vi talar tydligen samma språk.'' han slutade att le när han kom på vilka han var med.
'' Men var kommer ni ifrån?'' frågade han sedan förvirrat.
Jag tittade lite surt på honom.
'' Du har ingen rätt att ställa frågor till oss, du ska bra svara på dem vi ställer till dig.'' muttrade Liam.
'' Men jag borde få ställa frågor. Ni bara dök upp i mitt läger beväpnade och pratade med era armar. Klart att jag vill skydda mig mot beväpnade män! Och sedan när jag ställer mig upp så drar ni vapnen och ber mig att sätta mig ner igen. Då fattar jag att ni skickar efter förstärkning och då är det väl klart att jag vill fly! Det var inte meningen att slå ner er vän men jag ville bara ta mig tillbaka hem igen så att jag kunde varna dem för er!'' sa han och såg förbannad ut.
Vi hade nog inte tänkt på det riktigt så men han hade faktiskt rätt på ett sätt. Det var vi som invaderade hans hemplanet beväpnade med knivar och pålar.
'' Bor du i byn?'' frågade David plötsligt.
Jag tittade på honom med rynkad panna. Jag hade inte tänkt på att killen kanske bodde i byn. Tänk om vi åtta, kanske bara sju nu, kom dit och de gjorde likadant mot oss som James gjorde mot Erik. De hade förmodligen haft klart fler krigare än oss men vi hade nog varit skickligare. Vi var ju Dräpare. Utbildade till strid med varelser som var mycket starkare än oss själva.
'' Varför vill ni veta om jag kommer från Fallki... Jag menar byn?''
'' Eftersom att vi kommer från en helt annan dimension och letar efter liv här bland era dimensioner. Vi kommer att vara fredliga så länge som ingen attackerar oss.'' svarade Liam.
Jag nickade instämmande till det Liam sagt.
'' Om du hade velat visa oss snabbare vägen till byn så hade det varit jätte bra. Som sagt så vill vi inte skada er och vi förstår att allt som hände i grottan var ett missförstånd.''
'' Vi vill bara få reda på mer om er så att vi kan få reda på hur lika ni är oss.'' sa David sedan.
James satt tyst en lång stund men nickade sedan långsamt.
'' Okej, jag visar er vägen. Imorgon. Men ni måste lova att inte skada mitt folk!''
Jag nickade och gav honom ett litet leende.
''Jag lovar att ingenting kommer tr. hända ert folk när vi är där.''
Han verkade lugnad av de orden.
'' Men om du smiter inatt så kommer vi ändå ta oss till byn och då existerar i te det här avtalet. Fattar du?'' sa Liam hotfullt.
Nu var det James tur att nicka igen.

En stund senare när vi kom ut i den andra grottan igen så märkte vi att Erik och Jack var borta.
Jag tittade undrande på Luna och Thalia och de gick fort fram till mig.
'' Jack öppnade en portal och tog med Erik till jorden. Det var enda sättet för honom att överleva för han var verkligen illa ute Annabelle.'' sa Luna snabbt.
'' Han sa att han skulle komma tillbaka hit innan vi gav oss av imorgon mot byn.'' fortsatte Thalia.
Jag måste erkänna att det var smart gjort av Jack. Tack vare honom så skulle Erik förmodligen överleva nu och vi skulle kunna träffa honom när uppdraget var slut.
'' Han sa också att han skulle ta med en nu Dräpare som Läparen skulle få välja ut så att vi skulle bli fullt antal igen.''
Jag tittade på Thalia. Ingen skulle kunna ersätta Erik och jag förstod att hon förstod mig. Även om vi bara hade känt varandra i två veckor så hade vi alla blivit jätte tajta.
En kvart senare hade vi delat upp oss i olika grupper på två i varje som skulle vakta under natten. Första vakten tog Adam och Thalia så jag gick och lade mig. Jag somnade efter bara några minuter.

Jag vaknade av att någon ruskade om min axel. Jag satte mig fort upp och såg Liam sitta på huk bredvid mig. Han log mot mig och gick sedan till grottöppningen. Jag följde efter honom och sjönk ner på marken med ryggen lutat mot väggen. Vi sa inget på en lång stund utan satt bara och spanade ut mot mörkret. Uppe på himlen så lös planeterna i olika färger så egentlige var det inte så mörkt eftersom att deras sken nådde ner hit.
Vi ryckte till när vi hörde ett ljud bakom oss och jag vände mig om. Jag såg David komma emot oss. Han satte sig bredvid mig och ryckte på axlarna åt min frågande min.
'' Jag kunde inte sova.'' sa han.
Vi satt alla tre helt tysta en stund till men det kändes inte som en pinsam tystnad. Nej, den var mer mysig faktiskt. Alla i sina egna tankar.
Helt plötsligt hörde jag ett ljud från träden framför mig så jag reste mig snabbt upp. Jag gick långsamt framåt och kände Liam och David följa efter mig.
När jag hade gått några meter så hoppade någon ut framför mig så jag tryckte upp personen mot en trädstam. Jag tittade närmre på personens ansikte i skenet från planeterna och fick en chock när jag såg vem det var.
'' Erik?'' sa jag tyst och släppte honom. Bredvid Erik kom Jack fram och tittade ursäktande på mig.
Den Erik som stod framför mig var inte Erik som blivit skadad i grottan. Nej, den här Erik var Läparens son. Han som jag trodde att jag skulle få slippa i flera månader till.