Jag går på den smala vägen som snart kommer leda mig till en större väg, där jag kommer vända och gå tillbaka, hem. Jag känner hur den iskalla februari vinden tar tag i mig och hur mina lår blir ännu kallare. Jag drar den svarta bomber jackan tätare runt kroppen samtidigt som "roses" av Shawn Mendes startar på min spruckna iPhone 6s. Jag slängde den i väggen förra veckan när mamma och jag bråkade, det var då jag började gå ut och gå, vilket jag har gjort varenda kväll den den kvällen. Jag går samma runda varenda kväll, i försök om att dämpa min ångest och slippa en kväll med nya ärr på armar och lår, dessutom att få slippa mamma och att bråka med henne.
När jag kommer fram till punkten där jag brukar vända tar jag upp min mobil. Jag kollar vilka som snapat och ser hans namn på skärmen, jag kan inte låta bli att le för mig själv. Jag går in i chatten och ser vad han skrivit. Orden som står i chatten får det att pirra till i magen. Jag kan inte sluta att läsa om orden "vad gör du imorgon? Mamma o pappa ska bort, vill du komma?" Jag svarar med ett enkelt "absolut, ska jag ta med mig något?". Jag stänger av mobilen och vänder om för att gå tillbaka.
När jag kommer tillbaka sparkar jag av mig mina vita adidas skor och slänger min jacka med bänken, även om jag vet att mamma kommer klaga på det. Men jag bryr mig inte om vad hon säger, liksom vi bråkar hela tiden ändå. En sån där liten grej som att jag inte orkar hänga upp jackan kan få mamma att bli så fruktansvärt irriterad. Ofta slutar det med att vi står och skriker på varandra tills Johannes, min 16 åriga storebror kommer ut och ber oss att hålla käft. Mamma skyller allt på mig, vilket gör att bråket fortsätter. Tillslut kommer Matilda ut och gråter för att hon undrar vad som händer, hon är 5 och sover vid typ 20.00. Ändå lämnar jag jackan på den bruna bänken och går med snabba steg upp för den vita trätrappan. Jag sätter mig på den obäddade 140 cm sängen och laddar mobilen som nu bara har 13% efter kylan. Jag ser plötsligt hans namn på displayen igen "Emil 💓". Jag går in i chatten igen och nu har han skrivit "nejdå, jag fixar det mamma & pappa har lämnat pengar till mat & sånt❤️" jag svarar "oki❤️" innan jag svarar alla andra snaps som jag inte orkat svara på. Bland annat Jakob, den människan har jag inte träffat på över ett år och jag saknar honom så himla mycket. Vi bor ca en halvtimme ifrån varandra och det kostar en hel del pengar att åka dit. Sedan sitter jag framför mobilen tills Jakob spontant ringer på Skype och han och jag pratar i någon timme innan jag vid 00.14 bestämmer mig för att sova. Jag tvättar bort allt smink och studerar mitt ansikte precis som alla andra kvällar, precis alla andra kvälldes lägger jag även märke till mina smala kinder och näsan som ser extremt liten ut jämte mina stora, bruna ögon och väl noppade ögonbryn. Vilket gör att min näsa förstör hela mitt ansikte. Mina läppar är jag inte heller nöjd med, jag önskar att min överläpp var mindre, då det i mina ögon ser fel ut när under- och överläppen ser lika stora ut. Tillslut reser jag mig från den ljusgrå stolen och tar av mig mina kläderna och kryper ner i det vita, fluffiga täcken och jag känner hur mina ögon blir tyngre innan de slocknar snabbt.
Jag vakar med ryck och kollar klockan 02.34, fyfan ännu en natt med mardrömmar. Jag försöker somna om, men det går inget vidare så jag går ner och tar ett glad vatten. Jag går sedan upp på mitt rum och lägger mig och efter ett tag känner jag hur ögonlocken blir tyngre och tyngre. Innan jag slocknar helt och faller in i en ny dröm, men även denna dröm slutar på värsta sätt och jag vaknar igen. 03.56 står klocka på, jag känner den obehagliges känslan av ångest som kommer som en våg över mig. Jag sätter mig på sängkanten och tar skakigt fram ett rakblad, gömt i en av de grå lådorna bredvid sängen. Jag placerar bladet med min skakiga hand mot mitt lår, fyllt med många andra ärr. Jag drar tre gånger och känner hur ångesten dämpas, samtidigt som jag ser blodet börja rinna ner för mitt lår, som enligt mig är för tjockt. Jag lägger på en bit papper och kunde ett bandage runt låret innan jag faller tillbaks i sömn och in i drömmarnas värld. Den här gången drömmer jag en lyckligare dröm och sover hela vägen fram tills jag vaknar av alarmet som ringer 06.15, precis som alla andra dagar.
