Just a summer love - Niall Horan fanfic

Kap 1. - Ta chansen

Liz POV

"Lis, kan du torka borden, sen får du gå hem." Jag grabbade tag i en trasa och begav mig mot borden för att göra dagens sista arbete. Det gav inte mycket lön att vara servitris, men jag hade åtminstone schyssta arbetskollegor. Tvn var påslagen och i vanliga fall brukar jag inte ge den min uppmärksamhet, men nånting kändes annorlunda den här dagen. Som att jag borde vända min blick dit och någonting skulle hända. MTV var på och visades ett pojkband som sjöng. Musiken var helt okej och jag började sakta dansa med. Jag vände mig från tvn och sträckte mig efter vasen som stod på bordet. Det var då det hände. Den rösten, jag kände igen den så väl, den hade viskat i mitt öra alla dessa vackra ord. Jag skulle aldrig kunna glömma den. Men vart kom den ifrån? Jag vände mig om och jag vart helt förstenad till en början. Jag bara stod som fast frusen medan mannen som jag aldrig kunnat sluta älska stod mitt framför mig. Inte som en livs levande människa. Utan innanför tv-skärmen. Han stod och tittade på mig medan han sjöng. Jag släppte vasen och glaset mötte det hårda stengolvet i ett kras. Jag bara stod där, och undrade när i helskotta jag skulle vakna upp. För det var väl en dröm? Det kunde inte vara sant. Eller?
"Liz är du okej?" Min kollega Magdalena stod bredvid mig och höll sin hand på min axel. Jag kunde inte få något ljud från mina läppar så jag pekade bara på tv-skärmen. Magdalena tittade dit och fnissade.
"Det är det där pojkbandet från Storbritannien. De blev kända genom något underhållningsprogram och kallar sig One Direction tror jag. Men de har ju funnits länge. Tänk och du blir så till dig av några killar i ett pojkband." Hon började sopa upp glassplittret från vasen.
"Du ser inte riktigt kry ut. Jag kan ta resten så får du gå hem och vila dig lite." Jag stängde min mun som varit öppen alldeles för länge. Sen började jag sakta gå mot omklädningsrummen.
"Hejdå Liz, ses imorrn!" Ropade Magdalena efter mig. Jag lyfte min hand som en gest för hejdå och fortsatte gå.
När jag bytt om och lyckats samla mig lite och kunde tänka någorlunda klart, så började jag inse att det inte var någon dröm. Allt var verkligt och det visade sig att min största och enda kärlek fanns där trots att vi inte haft kontakt på år. Han var känd, han var med i ett band och fick spela in musik. Hans dröm hade slått in. Tur att åtminstone en av oss fick den turen. Varför hade han inte hört av sig? Varför? Under alla dessa år.. Var han inte så kär i mig som han sagt. Var denna kärlek endast från min sida? Var det bara jag som fick gåshud över hela kroppen när jag tänker på våra kyssar. Var det bara mitt hjärta som slog tusen slag i sekunden när vi rörde varann? Jag vart allt för överväldigad och förvirrad just nu. Jag tänker inte resonligt. Sa jag till mig själv om och om igen. Medan jag gick hem med raska steg. 
När jag kom hem bestämde jag mig för att ringa Hanna. Hon är den enda som vet om min och Nialls sommar för tre år sedan. Hon vet vad jag ska göra.
"Ja hallå?" 
"Hej Hanna, det är jag.."
"Hej Liz, allt bra?" 
"Nej, eller, jag vet inte.."
"Berätta nu!" 
"Känner du till det där pojkbandet från Storbritannien?"
"Menar du One Direction?"
"Ja.." Jag svarade väldigt tyst, knappt hörbart.
"Såklart jag gör, vad är det med dem?"
"Du vet den där killen jag träffade för 3 somrar sen i Mullingar och vart förälskad i?
"Ja det var allt du pratade om i ett helt år. Men vänta nu.. Vad har han och One Direction för koppling med varann?"
"Niall är en medlem i gruppen."
"Okej bara för att man har samma namn som en person i ett känt pojkband betyder inte det att man är den personen." Jag gav ifrån mig en suck.
"Jag såg honom på tv det är han, jag vet det!" 
"Holy fuck.. Så du menar alltså att killen du hade en sommarflört med är en kändis? Jag kommer vara bästa vännina till en kändisfru!" Typiskt Hanna att förstora allting.
"Hanna, lyssna på mig. Jag och han har inte pratats vid sen jag åkte ifrån Irland. Det är inte säkert känslorna finns kvar ens."
"Du borde åka och träffa honom!" Jag vart tyst en sekund och försökte komma på en ursäkt till varför jag inte kan träffa honom. Det skulle vara allt för pinsamt, och han minns mig säker inte ens.
"Han minns mig säkert inte ens, dessutom har jag inte råd att flyga enda till London." 
"De med pengarna löser sig alltid, du kan få låna av mig, åk!"
"Hur ska jag få kontakt med han? Komma förbi alla vakter och fans?" 
"Du har väl fortfarande kontakt med han mormor och morfar? Ring och prata med dem. De kan säkert fixa så du får träffa honom. De gillade ju dig."
"Jag vet inte Hanna.. Det är en dum idé. Jag borde bara glömma allt. Dessutom kan jag inte lämna jobben."
"Säg upp dig, du kommer ändå bada i pengar när du gift dig med honom! Skämt å sido. Jag tycker du ska ta chansen. Som du har beskrivit det så älskade ni verkligen varandra. Sann kärlek dör aldrig. Så se till att åka dit och liva upp den!"
"Okej, jag antar att jag kan göra ett försök.."
"Bra för jag har redan beställt en flygbiljett för imorgon bitti. Se till att packa ordentligt nu, och glöm inte sexiga underkläder!"