Varför Mig ~ M&M ♡ Avslutad

Kap❤️57

"A..L...ic-e..?" Säger jag darrandes.
Jag känner hur tårarna rinner.
Är detta sant?
Är hon här?
Står han framför mig?
Drömmer jag?
Är jag galen?
...

"Marcus.." Säger hon sakta.
Jag ser hur hennes tårar rinner också.

Sa hon nyss mitt namn?
Hörde jag rätt?

Jag blundar
Okej detta är en dröm.
Alice kan inte vara här.
Hon är ju död...

Jag öppnar ögonen.
Hon står fortfarande framför mig.
"Ä..r du-u-u Verkliiig?" Säger jag darrandes.

Alice nickar.

Jag går sakta fram till henne.
Här står jag några millimeter ifrån hennes läppar.
Jag lyfter upp handen darrandes och smeker hennes kind.

Jag KÄNNER den.

Hon ler sorgsfull ut.

"Alice?" Säger jag om om igen.
"Ja Marcus, jag är här för din skull för jag älskar dig så jävla mycket!" Säger hon och slänger sig på mig.

Jag kramar henne chockat.
"Det är du!" Säger jag stressad. Jag släpper kramen snabbt och börjar känna på hennes hår.
"Det är du"
Jag kollar på hennes fina ögon.
Hon fnissar smått.
Jag kramar henne hårt.
"Jag trodde verkligen att du var död"

Hon svarar inte. Istället så trycker hon sina läppar på mina.

Jag har verkligen saknat hennes mjuka läppar.
Hennes doft.
Hennes ögon.
Hennes leende.

Jag ler så mycket att det ser fånigt ut.
Men mitt leende försvinner.
"Alice vänta" Säger jag och släpper kramen.
Hon tittar undrandes på mig.
"Hur kan du inte vara död? Vart har du varit!" Säger jag strängt.
Hon tittar oskyldigt på mig.
Jag känner hur en hand lägger sig på min axel.
"Marcus, ge henne lite tid" Säger Martinus bakom mig.
"Så ni säger att JAG har trott att min flickvän har varit död i 8 månader och så lever hon!?" Skriker jag.
"Förlåt.." Säger Alice ledsamt.
Jag suckar.
"Jag är inte arg.. men jag trodde verkligen att jag hade förlorat dig Alice" Säger jag och där rinner tårarna ner igen.
"Jag ska berätta allt men inte just nu" Säger hon.
Jag nickar.
Sedan kramar jag henne hårdare.
"Jag kommer aldrig släppa dig"
"Jag kommer aldrig släppa dig heller"  Hör jag henne säga.
Martinus ställer sig framför mig. Han blinkar med ena ögat.
Jag ler mot honom.

Jag luktar på hennes hår.
Min blomma.

Hon släpper kramen och får panik.
"Anja!!" Säger hon.
Jag och Martinus tittar på varandra.
"Juste!!" Säger Martinus.
"Hon kommer bli så jävla glad" Säger jag.
Hon ler.
"Alice, hon är hemma hos sig själv" Säger Martinus. 
"Vi sticker dit då!" Säger jag stressad.
Jag och Martinus börja springa ut från rummet.
"Kommer du Alice!" Ropar jag.
Hon svarar inte.
Jag går tillbaka till rummet.
"Alice kom nu" Säger jag men stannar upp när jag ser att ingen är i rummet.

Mitt hjärta stannar.. jag tappar andningen.
"Alice" Ropar jag.
Inget svar.
Är hon borta
Igen!!?
"Martinus!" Ropar jag.
Han kommer springandes in i rummet.
"Vad?" Säger han men stannar också upp och inser att Alice är borta.
Jag sjunker ner med knäna på golvet.
Tårarna bränns bakom ögonlocken.
"Martinus"
Han tittar sorgsen på mig.
"Hon är borta.."
"Igen"

...

NEEEMÄNN JAG E ELAK IDAG MOHIHI
EXAKT NÄR DE HAR TRÄFFATS!! Hahah Nej men det får ni se i nästa😽😂

Godnatt alla! Glöm inte att jag älskar alla er❤️

MerrEmblis