Varför Mig ~ M&M ♡ Avslutad

Kap♡18

Nån tar tag i mig...
Jag hoppar till.. den kalla handen mot min arm. Den handen trycker så det gör så jävla ont.

Jag skriker.

Sedan så tar han upp mig från golvet med stolen. Jag ser ingenting..? Vem är det?

"Vem är du!?" Säger jag och gråter.

Inget svar.

Jag hör hur metallsdörren stängs..

Snälla! Jag vill inte vara här! Jag vill dö..
Sedan så blir allt svart igen.

Anjas Perspektiv...♡

Jag, Martinus och Marcus springer typ i 10 minuter.. det är 2 timmar kvar tills vi är framme till okänd...
Jag ser hur Marcus ser rädd ut. Han bryr sig verkligen om Alice. Min bästa vän kanske dör?

Det rinner en tår från mitt öga.. Snälla snälla snälla...

Jag tittar på Marcus igen och nu ser jag att han gråter tyst.. Martinus ser också skit ledsen ut...

2h senare♡

Vi ser ett stort gammalt hus framför oss. Den ser ut som om den var typ 1000 år gammal? Är Alice verkligen här.

"Vi kan bara inte gå in?" Säger jag oroligt.
"Nei, men vi kan finne et vindu eller skriv bakvegg eller noe?" Säger Martinus.

Vi smyger till baksidan av huset. Det fanns inga fönster öppna? De hade träplankor över alla fönster.. Detta kändes inte bra.
Jag tittade på Martinus och sen till Marcus oroligt. Asså jag är fan rädd.. riktigt riktigt rädd...

"Martinus.. jag är rädd" Säger jag.
Han kollar på mig.
"Ikke vær redd for Anja, jeg er her.. Du har alltid meg.." Säger Martinus och kysser mig på läpparna. Jag sneglar mot Marcus som tittar på oss.. och sedan ner. Det rinner tårar från hans kinder..

Stackars Mac.

Jag släpper kyssen och går till Marcus och kramar han. Han kramar tillbaka. Ganska hårt.

"Takk.." Säger han sakta.
"För vad?"
" For å hjelpe meg, du er en god venn! Takk Anja.." Säger han och kramar mig hårdare..

Asså så gullig.. stackars Marcus..
Jag ser hur Martinus ögon svartnar till.. nää inte svartsjuka igen.. jag släpper snabbt kramen och tittar mot en trappa som leder till källaren under huset. Marcus och Martinus märker också det och vi alla börjar gå mot trappan. Där nere så ser vi en metallsdörr.. Jag kollar skräckslaget på dörren.. det känns som om att nån är inne.. jag vet att Alice är någonstans här i närheten.. Men exakt vart..?

Marcus går försiktigt ner från trappan och lägger en hand på dörren. Sedan så kommer Martinus efter och jag sist.

Marcus trycker lite till i dörren..

Låst.

Som jag trodde.

"Vad ska vi göra nu då?" Viskar jag.
"Vet ikke, vi må finne en annen vei in" Viskar Marcus..

Precis när vi skulle gå upp från trapporna så hör vi ett skrik inifrån metallsdörren. Jag känner igen skriket... ALICE!... Jag springer till dörren och bankar.

"Hva i all verden er det du gør!? Prøver å gjøre som det jævla morder å komme.." Viskar Martinus irriterande..
"Jag hörde ett skrik inifrån!? Det är Alice, jag känner igen rösten" Viskar jag högt.

Marcus tittar på mig och sen på dörren. Han kommer till dörren och lutar sitt huvud mot dörren för att lyssna. Hans ansiktsuttryck ändras..

"Vad är det!?" Säger jag oroligt..
"Jeg hører at noen blir slått! Det er Alice!? Vi må redde henne nå, Martinus kom over noe!" Säger Martinus stressad.

Martinus tänker efter.

Sedan går han till dörren och skriker på Alice.

"ALICEEEEE" Skriker han.
"Men er du dum? Du kan ikke skrike som et esel!? Er det hva du vil eller?" Säger Marcus argt.

(Esel=Åsna)

Martinus ger han en sur min. Sedan så är allting tyst. Inte en enda löv rör sig. Det är som om jorden har stannat.
Hoppas att Alice hörde..

Efter några minuter så hör vi ett litet pip..
Tänk om Alice hörde oss skrika efter hennes namn? Tänk om hon vill ha hjälp?...

Alice Perspektiv...♡

Efter fotstegen har gått så hör jag hur nån ropar på mig.. eller hörde jag ens rätt? Alice du inbillar dig! Du inbillar att Marcus är här och ska rädda dig.. Men det kändes så verkligt... sedan så hör jag ett till ropandes... den rösten säger (Alice) Martinus??

Jag försöker ta mig mot den andra metallsdörren som leder ut till baksidan av huset.. Jag har blivit så van vi mörkret så jag typ ser nästan allt..

Jag försöker putta på stolen och det funkar faktiskt! Yees! Jag närmar dörren..
Sedan så försöker jag lossa upp mina händer bakifrån.. fan vad hårt det sitter..
Jag ropar efter hjälp.. och sedan så hör jag hur ANJA skriker Alice till mig! OMG DEM ÄR HÄR!? Jag bli så lycklig! Jag hade tejp runt munnen så jag mumlade efter hjälp.. men de fattade...

Min Marcus är här för att rädda mig.. min hjälte..

Jag försöker loss händerna.. och tilslut så funkar det.. jag slänger bort repet och drar tejpet bort från min mun. Sedan så lossar jag mina fötter på stolen och springer fram till dörren. Jag försöker ropa och de ropar tillbaka.. vi pratar en lång stund.

Det rinner tårar från mina kinder.. Asså de är häär!!? Jag försöker öppna dörren.. sedan så ser jag att det finns kod till dörren som man måste slå in för att öppna.. jag testar allt möjligt.. sedan gissar jag på 4312.. min mobilskod.. OMG.. WTF DET FUNKADE!!!!? ÄR DETTA ETT SKÄMT!?

Jag slänger upp dörren och ser framför mig... Neej.. .........

DUN DUN DUUUN!! HIHHI

896 ord! Inte illa👍❤

Vad tror ni Alice ser framför sig!? ✔😂

Hehe😏

Jag kommer uppdatera imorgon eftermiddag så japp!

Hoppas ni gillade delen!

Godnatt..💎

Xoxo Mercil❤