Lämna mig inte

40. The fight (continuing)

Det självklara valet för mig hade varit Andrew men om jag ska tänka strategiskt borde jag nog satsa på Lisa. Andrew vet vad han gör och om jag skulle försöka stoppa männen som han slåss med skulle jag nog bara vara i vägen.

Lisa verkar också vara väldigt bra på vad hon gör men nu är även den femte mannen framme vid henne och trots att man inte ska döma tjejer och killar utifrån kön så är killar starkare, det är bara så det är. Med andra ord är hon den som är i störst behov av hjälp och jag är den som måste hjälpa henne, de andra har redan fullt upp med sitt.

Jag springer fram till Lisa så fort jag kan och gör ett grepp på mannen som står med ryggen till så att han faller ner till marken.

Jag kan nog ha nytta av att jag ser så ofarlig ut, ingen förväntar sig att jag - den vanliga tjejen som inte är en av agenterna - ska kunna slåss, men efter all träning på klubben med killarna måste jag erkänna att jag rätt så begåvad.

Mannen är självklart ingen amatör han heller så han är snabbt uppe och beredd att slå till mig. Jag duckar för hans knytnäve och tar tag om hans arm med min högra hand. Med min vänstra arm pressar jag honom ner mot marken igen genom att trycka den mot hans armbåge.

Mannen grymtar till av smärta och vrider sig runt så att jag tappar greppet. Visst, jag är duktig, men han är minst fem gånger starkare än vad jag är.

Nästa slag hinner jag inte blockera och det träffar mig rakt i magen. Jag hostar till men lyckas hålla mig på fötter. Under tiden som jag är i obalans hinner dock mannen få övertaget och kastar sig över mig så att jag faller ner till marken med honom sittandes över min mage.

Lisa har fått större framgång nu när en av männen är borta och den andre mannens vapen ligger nu på marken bara en liten bit ifrån oss. Till min förskräckelse ser jag hur den stort byggda mannen över mig sträcker sig efter den. Om han får tag på den är jag död, det är den laddade pistolen och han kan göra slut på mig med endast ett litet klick.

Jag försöker att sträcka mig efter min pistol som jag har stoppat ner innanför byxlinningen igen men han sitter på den så det finns ingen chans att jag kan få tag på den.

Jag siktar in ett slag mot mannens haka men innan jag hinner agera har han tryckt ner mina händer mot den smutsiga jorden över mitt huvud.

Han får tag på pistolen och riktar den rakt ner mot min panna. Jag ser in i pistolpipan och känner hur livet långsamt rinner ur mig, det är nu stunden är kommen, jag kommer att dö.

Jag är förlamad av skräck och allt jag kan se är det svarta hålet framför mig. Jag blundar hårt och försöker att inte tänka på smärtan som snart kommer att träffa mig. Det kommer att gå fort, jag kommer inte att hinna känna så mycket, försöker jag intala mig.

Andrews pov

Jag har lyckats få ner den ena mannen till marken, han är medvetslös och kommer förhoppningsvis att vara borta ett tag. Den andra mannen är starkare och jag har svårt att bli av med honom men jag börjar få övertaget, snart ska nog han också vara nere.

Nick har koll på ledaren och hans vapen är också utan ammunition nu, det är bara mannen som Lisa sprang till som har sitt vapen kvar. Jag såg att den femte av männen också var på väg dit innan men jag hann inte springa dit och hjälpa henne förrän jag blev stoppad av de här två. Allting händer bakom mig just nu så jag har inte riktigt koll på vad som sker men jag hör i alla fall att båda lever.

Sedan är det Samantha; var är hon? Jag har haft fullt upp med slagsmålet och inte hunnit hålla koll på någon annan men nu när jag bara har en emot mig kan jag kolla runt lite. Sist jag såg henne stod hon fortfarande kvar på samma ställe som innan men där står hon inte nu. Jag känner oron sprida sig i bröstet; hon är väl inte skadad?