Lämna mig inte

34. The plan

"Om du hade haft bättre ordning i din ryggsäck hade du vetat att du hade en chokladkaka." Påpekar han men jag bara suckar till svar.

"Här, ta en brödskiva." Han räcker mig en skiva bröd som ser ut att ha torkat för längesedan; den är förmodligen torrare än papper vid det här laget.

"Du sitter med en chokladkaka i handen och ger mig det här." Klagar jag och ser ner på brödet i min hand med rynkad näsa.

"Vi sparar ju det bästa till sist." Säger han och hugger in på sin egen brödskiva.

Jag tar en tugga av brödet och så snart jag har fått i mig den första tuggan tar jag nästa och nästa och nästa. Jag tror inte att jag har insett hur hungrig jag har varit förrän nu när jag äntligen får något annat än en morot eller några nötter att äta.

Jag får tugga rejält - brödet är som tuggummi - men det ger mig ändå en skön mättnadskänsla som jag inte har känt på flera dagar.

***

"Gud vad mätt jag är!" Stönar jag när jag har tryckt i mig ytterligare en brödskiva, ett äpple som fortfarande var hyfsat okej, en halv påse frysmat och halva chokladkakan.

"Kall är jag också." Fortsätter jag och huttrar.

"Kom här." Andrew vilar huvudet på sin ryggsäck och håller ut armen åt mig.

Jag ler och kryper närmre honom så att jag kan lägga mig ner bredvid honom och kura ihop mig mot hans bröst. Det börjar bli riktigt kyligt ute och att endast ha ett par shorts och ett linne nu är inte särskilt skönt.

Andrew lägger armen om mig och drar mig intill sig och jag lägger ena handen på hans varma bröstkorg, det är som om hela han strålar ut värme. Mina iskalla händer gör att han känns ännu varmare och jag kan inte låta bli att hasa mig ännu lite närmare.

"Du är ju alldeles iskall." Säger han och kramar mig hårdare.

"Det känns redan bättre." Svarar jag och ler upp mot honom.

Tystnaden sänker sig över oss och jag ser upp på stjärnorna på himlen, de är tydliga nu och det är väldigt vackert så här sent in på natten. Andrews arm om mina axlar sänder en trygghetskänsla genom mig och jag känner mig mer avslappnad än vad jag har gjort på länge.

Jag suckar lyckligt och sluter ögonen där jag ligger med huvudet fortfarande på hans bröstkorg. När sömnen kommer välkomnar jag den, det är första natten på väldigt länge som jag kan somna lugnt och med full mage.

***

Nästa morgon vaknar jag av att Andrew stryker bort en hårslinga från min kind. Han var väldigt försiktig så jag kände egentligen inte själva beröringen men jag kände hur håret kittlade mot ansiktet och när jag öppnade ögonen såg jag hans hand sänka sig från mitt ansikte. Hans ögon studerar mig och när han ser mina ögonlock falla igen kysser han mig ödmjukt på pannan.

Jag känner mig mer utvilad än vad jag har gjort på flera veckor men trots det är det svårt att vakna till tillräckligt mycket för att ta mig ur hans armar, det kanske beror på att det är mycket mera lockande att ligga kvar här med hans armar om min kropp och hans bröstkorg som höjer och sänker sig under min kind, än att ta tag i situationen och börja jakten på det kriminella gänget igen.