Actor | h.s

N I O

"Varför lämnar du mig? Utan att ens berätta någonting. Jag trodde vi var bästa vänner? Jag skulle bara varit glad för din skull om du bara berättat!" säger Scyler sårat och om hon gråter går inte att urskilja från den regn som öser ner.

"Jag ville inte berätta för jag var rädd att förlora dig! det är ända anledningen" svarar Leon och den blöta luggen hänger ner för hans ansikte.

"Du skulle aldrig förlora mig? jag står alltid bakom dig, oavsett vad? Jag hade stått bakom dig även om du så var i Kina" Säger Scyler och nu hör man hur det skär sig från gråten i hennes hals. Leon svarar inte, han kollar henne bara djupt i ögonen och Scyler viker inte undan. Hon andas häftigt av adrenalinkicken under bråket, om det ens kan kallas bråk. Leon andas tungt, in och ut, in och ut. Han lägger sin högra hand mot hennes käke och drar henne närmare, utan att släppa hennes blick för en sekund, han håller henne där, så pass nära att hans andetag mjukt puffar mot hennes näsa.

"Det sista jag någonsin vill är att såra dig, jag vill se dig le lyckligt och ha den glittrande gnistan i dina ögon som gnistrar extra starkt när du är glad. Jag vill höra dig skratta mins en gång om dagen och jag vill höra dig berätta långtråkiga berättelser om rymden. Jag behöver dig vid min sida för att kunna växa, jag behöver dig vid min sida lika mycket som jag behöver syre. Scyler, jag behöver dig" säger han och pressar desperat hennes läppar mot sina egna. Scyler drar efter andan av den plötsliga händelsen och sluter ögonen.

"Bryt! super bra!" ropar regissören och jag avslutar långsamt kyssen. Vattnet slutar rinna och jag ler kort mot Zoey.

"En bra kryssare med, kunde jag inte tro" ler hon innan hon går iväg för att byta om till rena kläder. Jag står kvar ett tag, tänk att vi kysstes, vi kysstes verkligen. Jag har kysst Zoey Cooper. Efter att även jag bytat om till torra kläder och torkat håret en aning sätter jag mig ner på golvet i en avlägsen korridor där ingen annan är. Jag sätter telelfonen mot örat och tuggar väntande på naglarna.

"Hej Harry!"

"Hej mamma!"

"Hur har du det? Går inspelningarna bra?"

"Det går jätte bra, alltihop"

"Åh va roligt! jag såg dig på röda mattan ihop med Zoey va det va? Du såg så lycklig ut!"

"Jag var lycklig mamma, jag är lycklig nu med"

"Det ända som betyder något. Hur är lägenheten du bor i?"

"Den är stor rymlig och ser ut att vara värld en förmögenhet"

"Låter lyxigt, lycka till med inspelningen så hörs vi snart igen!"

"Tack! vi hörs!"

"Hälsa alla"

"Detsamma!"

jag stänger av och suckar tungt, även om jag alltid har mycket att göra, kan jag aldrig undgå saknaden av familjen, det är så konstigt att veta att de är så långt ifrån mig, men samtidigt så nära. Efter att jag har andats ut en stund ensam i korridoren går jag tillbaka till den stora salen där kameror och ställningar står uppmonterade.

"Harry!" Jag vänder mig om och möter Zoey som kommer närmare i snabb takt.

"Zoey" svarar jag och hon ler när hon stannar upp framför mig.

"Vill du följa med mig hem senare? Det är så tråkigt alltid vara ensam, och det skulle vara roligt att lära känna dig bättre, det kommer förbättra oss när vi spelar mot varandra" ler hon och jag nickar.

"jätte gärna, är också ensam och håller med, det är dö tråkigt" ler jag och hon ler större.

"Va bra! ska vi köra sista scenen för idag eller vad säger du?" frågar hon och jag nickar.

"Vi kör" svarar jag och vi går ihop mot våra stolar. Håret torkas och stylas upp, ansiktet sminkas för att få det att se bra ut på bild, kläderna bytas ut och vi står snart på den gröna mattan igen.

"Och, Tagning!"

"Du minns fjädern va?" Scyler ligger på rygg och pekar upp mot den stjärnklara himlen.

"Lika klart som vad 1+1 är" svarar Leon som ligger vid hennes sida med slutna ögon.

"Vad är det då? 1+1 alltså" frågar hon och småler mot Leons halvsovande ansikte.

"11" svarar han och försöker hålla pokerface men smilgroparna avslöjar honom.

"Du försökte i alla fall" skrattar Scyler innan hon lägger sig ner igen och sluter ögonen likt Leon.

"tror du fjädrar svävar som från ett kuddkrig från den stjärnklara himlen Leon?"

"Om man vill de så kan det, det ska du se" mumlar han till svar och hon nickar. Det kanske det gör, om man bara önskar och drömmer tillräckligt mycket kanske det händer, någon gång.