it is your choice ▷HP✓

5 - Hogwartsexpressen

Caitlin slängde ner det slitna exemplaret av "ovanliga, magiska örter" i den fullpackade kofferten, och tog sedan i med all sin kraft i ett försök att stänga den.

Hon suckade djupt och insåg att det var lönlöst, men efter att hon hade slängt ut "Hur man förvandlar en råtta till en nål", "Svartkonster bakom hörnet", "En astronomisk upplevelse" och ett antal tjocka ullstrumpor så kunde hon äntligen pressa ihop kofferten så att den stängdes.

"Katie, är du klar att åka?", frågade hennes pappa som plötsligt stod i dörröppningen.

Caitlin nickade och med gemensamma krafter lyckades de till slut bära ner kofferten till köket.

Med hjälp av den ljusgrå bilen som Caitlins pappa hade fått låna av en bekant så lyckades de ta sig till tågstationen, och prick klockan elva stod de framför det rödbruna tåget.

Hennes mamma tittade med avsmak på den gråvita ångan som bolmade ut längst fram på loket, och drog med sin familj längre bort på perrongen.

"Om de ändå kunde uppfinna något sätt att få den där röken att lukta bättre, så skulle jag inte behöva ha en sådan hemsk huvudvärk", muttrade hon.

"Hejdå mamma", sa Caitlin med en djup suck. Hennes mamma vände sig genast om mot sin dotter, och uttrycket av avsmak byttes ut mot en blick full av ånger.

"Katie, snälla, jag vill inte skiljas åt osams. Jag är ledsen över att jag inte har varit mer förstående, och att jag tjatade på dig om att träffa dina vänner mer. Jag är...verkligen ledsen."

Caitlin tittade på sin mamma och insåg att det måste ha krävts mycket av hennes stolthet för att be om ursäkt. Hon brukade inte vara den som sa förlåt i första taget, och just därför var Caitlin väldigt glad över att de var sams igen.

"Jag är också ledsen mamma", sa hon och sedan förenades de i en kram. Efter att hon hade sagt hejdå till båda hennes föräldrar så tog hon tag i sin koffert och klev på tåget.

Det dröjde inte länge innan hon hitta kupén där Luke satt, och han sken genast upp när hon kom in.

"Hej, Katie! Jag har hållit en plats åt dig", sa han och gjorde en gest mot platsen bredvid sig. Caitlin log.

Det dröjde inte länge innan Jennifer kom in i kupén, i sällskap med sin pojkvän Peter.

"Hejsan", sa hon och slog sig ned på sätet mittemot. Hennes bruna hår föll ner på ryggen och bildade ett trassel av lockar, och hennes ljusblå ögon iakttog Caitlin.

Just då började tåget sakta röra på sig, och snart kunde man se det mörkgröna landskapet utanför fönstret. Ängar, skogar och sjöar passerade och Caitlin tog ett djupt andetag.

Förhoppningen om att det här året skulle bli bättre än det förra hade växt sig större och större ju närmre terminsstarten tiden gick, men Caitlin visste att det inte tjänade något till att hoppas.

När den leende häxan som körde matvagnen öppnade dörren till kupén var Luke snabbt uppe på fötter för att köpa några av alla godsakerna som rymdes i den lilla matvagnen, och snart hade han lagt allt i en hög på sätet bredvid Caitlin.

"Jag köpte dina favoriter", sa han med ett leende och sträckte fram en kittelkaka mot henne. Egentligen var hon inte ett dugg hungrig, men eftersom att det verkade oförskämt att tacka nej så tog hon emot kittelkakan.

"Tack", sa hon. Luke tog tag i hennes hand och betraktade henne med ögon som strålade av lycka.

"Du är så vacker", sa han. Och det enda Caitlin kunde göra var att hålla tillbaka tårarna och le svagt åt honom. För hon visste att han inte skulle säga så om han fick reda på sanningen.