Han som avvisade mig

rädda mig, snälla

"Varför drog du mig hit?" frågar hon och kollar sig omkring. Vi är någon km från sjön och skogen är tät här. Precis som jag vill ha.

"För Eric och dem får inte höra oss. Det här är väldigt viktigt okej? Eric får inte veta någonting om vad vi nu ska prata om, okej?" säger jag allvarligt och Sam nickar innan hon sätter sig på en stubbe.

"Vad var det du ville prata om?" frågar hon och jag sätter mig bredvid en tall och lutar mig mot den och kollar upp mot Sam.

"Jag måste be dig om en tjänst. En väldig väldig viktig sak." börjar jag och Sam kollar frustrerat på mig.

"Jag fattar, Angel. Jag är inget barn. Säg vad det var du ville." säger hon irriterad och jag skrattar.

"Jaja.. Iallafall så är det viktigt att du inte talar om det här för någon. Inte för någon! Inte ens Jolie." säger jag och hon nickar tveksamt.

Jag tar ett djupt andetag och pustar ut luften igen innan jag öppnar munnen.

"Du vet att jag hade tappat minnet, eller hur?" börjar jag och känner mig plötslig osäker. Kommer Sam hjälpa mig och hitta Alex eller kommer hon att berätta det för Eric? Samanta nickar och jag ler svagt. Det är nu eller aldrig.

"Eric tog med mig från erat lilla café och berättade för mig vad som hade hänt. Han sa att en kille som heter  Alexander kidnappade mig på natten och sen så råkade vi ut för en bilolycka. Innan Eric hann komma fram till oss så var Alex och jag borta." säger jag och Sam nickar.

"Men allt han sa var en lögn. Jag fick tillbaka minnet för en dag sen och jag måste hitta Alex." säger jag och låter det sjunka in i hennes hjärna så hon skulle förstå.

"Men varför?" frågar hon förvirrat och jag kollar ner på marken.

"Han vill ha mig för sig själv. Eric alltså.. men jag tillhör inte honom. Jag tillhör Alex och jag måste tillbaka till honom." säger jag snabbt och jag hör Samanta dra in ett djupt andetag.

"Berätta för henne så hon kan få Alex hit och hämta oss. Vi behöver honom." säger Kayla och jag kan inte göra något annat än att hålla med henne. Vi behöver honom. Min mate.

"Jag måste få tag i Alex men jag kan inte få tag i honom när Eric är hos mig och han är som en hök som vaktar sitt byte. Han tillåter mig inte att göra något. Men du kan. Leta reda på Alex och berätta vart jag är." bönar jag Sam och kollar upp på henne. Sam sitter kvar på sin stubbe och bara kollar chockat på mig med uppspärrade ögon.

"Är det därför du drog ut mig hit ut? Att bara berätta det?" säger hon och ställer sig upp. Hon låter arg. Vad har hon att vara arg på?

"Sam? Du förstår inte.. jag var tvungen att komma bort från Eric." säger jag och Sam blir bara mer ilsken.

"Vad pratar du om? Du som nyss kysste Eric! Och vad är det jag inte förstår?! Att du är otrogen på Eric? Har du sett hans blick när du är hos han? Han älskar dig!" skriker hon och jag trycker mig mot trädet. Som tur är att vi är här ute och inte i huset för då skulle Eric eller någon annan höra oss.

"Sam snälla. Det är så mycket du inte vet om mig och jag kan inte berätta. Men jag måste hitta Alex och jag behöver din hjälp! Snälla Sam! Jag behöver din hjälp.." viskar jag och känner tårarna i ögonen. Gud vad barnslig jag är! Här sitter Sam och jag i skogen och jag börjar gråta. Smart..

Sam kollar förskräckt på mig och jag ser att hennes ilska försvinner och jag kollar ner på mina händer. Jag vill så gärna berätta för Sam vad jag är för något. Att jag inte är en vanlig människa utan en skiftare. En som är hälften varg och till hälften människa. Men jag vet att det inte går.