Kapitel 44

644 11 1
                                    

Jag öppnade långsamt ögonen och märkte att jag inte var hemma hos Rickard. En otrolig huvudvärk tog över och när jag skulle ställa mig upp så satt jag fast på en stol. In kom pappa och Cameron. "Vaken gumman?" frågade pappa. "Kalla mig inte det" sa jag med en arg ton. Han tog av mig från stolen och satte mig på marken med repen kvar. Jag såg i ögonvrån hur han tog kort med sin mobil och satte sedan tillbaka mig på stolen.

Rickards perspektiv
Det hade gått flera timmar men hon hade inte kommit. Kanske hon gick hem? Kanske föräldrarna hittade henne? Jag gick in på kontakter och tryckte på luren brevid namnet Hjärtat💋. Ton efter ton lät men i get svar. "Heej,det är Kira!" sa det i luren och jag blev genast lättad. "Jag kan tyvärr inte svara just nu men du vet vad du ska göra" sa det och oron steg igen. Det pep till och jag la på.
Efter några timmar av oro ringde jag Molly. "Hej Rickard!" sa hon med lite orolig röst. "Hej! Är Kira hemma?" frågade jag och väntade på att hon skulle säga ja. "Jag trodde hon var med dig" sa hon och oron blev så mycket större inom mig. Jag la på och fick sedan ett sms som jag visste direkt vem det var ifrån.

Markus 21.35

"Lämna in dig själv annars dör lilla Kira"

Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.

"Lämna in dig själv annars dör lilla Kira"

Förbjuden kärlekDär berättelser lever. Upptäck nu