Mitt liv, mina regler boyzzz

100 meter

—————-Tyras perspektiv————

Jag stannar till vid slutet av klippan. Jag kollar ut på den vackra staden framför mig, ska jag lämna allt det här, ska jag lämna staden som fick mig att älska igen, ska jag lämna allt precis som min pappa gjorde? Jag kollar ner för klippan, det är säkert 100 meter ner till marken. Hoppar jag så dör jag garanterat.

——————Justins perspektiv————

Jag ser längre fram hur Damon snubblar på en sten, fan. Resten av killarna är ganska långt bakom mig. Allt hänger på mej. Jag ökar takten och efter en stund ser jag henne, hon står med armarna ut i luften som hon tror att hon kan flyga, hennes svarta hår flyger i vinden. Jag kommer närmare henne och efter en stund står jag bakom henne.

Hon skrattar. Hon gapskrattar.

-Varför skrattar du?, frågar jag förvånat. Utan att vända sig om svarar hon

-Är det inte roligt? säger hon utan att vända sig om.

-Vad? frågar jag försiktigt.

-Jag utsätter er för det som fick mig att må såhär, en gång så var det jag som stod där bakom helt hjälplös och såg honom lämna mig och alla andra, svarar hon med skuldkänslor i rösten.

-Om du lämnar mej nu, snälla kom ihåg att jag älskar dej något enormt. Du har rätt, jag är hjälplös, jag kan inte säga att allt kommer bli bra för det vet jag inte, jag kan inte säga att det kommer bli lätt för det kommer det inte, men jag kan garantera att genom o stanna här kan du rädda 16 liv, mig, Luke, Max, Jacob, Tony, Alex, Sam, Damon, Marc, Felix, Tyler, din mamma, Gabbe, Kalle och dej själv. Så snälla stanna, för allas skull. Jag vet att det är svårt, men det kommer inte bli bättre för att du hoppar eller skadar dej själv, även om jag försöker att låta stark så spricker rösten gång på gång.

------------Tyras perspektiv---------

Jag vet hur många som kan dö om jag gör det. Jag vet. Det kommer bli svårt. Men som han sa så kommer det inte bli bättre om jag hoppar, man ska inte fly från sina problem, man ska möta dom o säga "fuck u" så dom drar. Men mitt problem är att jag inte orkar, jag är trött men det hjälper inte att sova, för jag är trött på livet. 

Okej det är nu eller aldrig. Leva eller dö.

Jag kommer ångra mej......

°°°°°°°°°°°°°°°°°§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§§

yes jag lever, haha nah men har mått ganska dåligt under en period och har inte riktigt tänkt på att skriva, men ska försöka bli bättre nu eftersom att det är sommarlov!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hoppas iallafall ni tyckte om kapitlet. Juste, tack för alla fina kommentarer dom får mej alltid att bli glad, puss o hejjjj