"Förlåt mig Robert, snälla bli inte sur på mig..
Du behöver inte ens läsa, du kan ta bort mig på Facebook och allting, jag orkar bara inte mer..
Jag försöker verkligen.., jag tror inte du förstår hur jävla svårt det är för mig att inte skriva till dig varje gång jag ser att du är aktiv här..
Och jag tror inte du förstår hur omöjligt det är för mig att inte tänka på dig hela tiden..
Jag tror inte du förstår vad jag skulle göra för att få se dig, röra dig, höra din röst, få känna dina armar runt mig just nu. Jag tror inte du förstår vad jag skulle göra bara för att få kalla dig "min" igen..
Jag förstår nog inte ens själv, men det jag inte kan undvika är hur fruktansvärt ont det gör i mig att tänka på dig, hur mycket jag än försöker tränga ut varenda liten tanke på dig.
På ett eller annat sätt dyker du ändå upp i mitt huvud.
Jag älskar och saknar dig något otroligt men jag försöker verkligen att sluta med det, men just ikväll orkar jag inte vara stark längre..,
Jag antar att du redan sover, och jag hoppas att du sover jättegott och att dina dagar sen vi sist pratade har varit toppen och att dina kommande dagar blir minst lika bra och att du mår bra.
Jag orkar bara inte hålla uppe mitt försvar mot dig just ikväll..
Jag hatar att du fortfarande har denna makten över mig.., men jag vet inte vad jag ska göra åt det..
Jag förväntar mig inget svar men jag kunde bara inte hålla mig längre.., jag vet inte varför jag skriver detta till dig alls.., men det är väl nån trygghet på nåt sätt.., jag vet inte.., jag vet ingenting just nu..
Jag vet bara att jag aldrig kommer sluta önska att du ska skriva eller ringa och säga att du ångrar dig och att du vill vara med mig igen.., det finns inget jag önskar mer..
Förlåt än en gång, jag vill inte att du ska bli irriterad på mig för att jag skriver till dig hela tiden, men jag gör mitt bästa och just ikväll kom jag inte så jävla långt på det..
Ha en bra dag"
živim da te volim.
