Love me

5

Efter någon eller några minuter på toaletten står jag nu ute i vardagsrummet och kollar efter Jesper, Adam, Alyssa, Luke, Ryan och Cristoffer. Dem kanske redan har gått, insett att jag inte är värd att vara med? Tanken gör ont, men det kanske är sant - för ingen vill ju vara med mig.

"Där är du!" En röst som jag känner igen avbryter mig i mitt tänkande och sökande, min blick vänder jag mot en gestalt som kommer gåendes mot mig. Gestalten har mörkt brunt fluffigt hår med några få ljusare slingor i med ögon i en mörkare nyans av blå med sting av grönt i, alltså var denna person Ryan. När han kommer fram till mig och står en meter ifrån mig ler han. "Vi har letat efter dig då du vart borta i några minuter, kom" säger han och tar min arm innan han leder mig genom folkmassan, jag följer efter honom, försöker undvika att gå in i varje person vi passerar men det är svårt då dansgolvet är fullt packat med fulla dansande ungdomar.

När vi efter några meter kommer fram till köket som det visar sig vara ser jag Jesper stå och prata med någon random person jag inte alls känner igen, Adam, Alyssa och Luke är mitt inne i en kommunikation medan Cristoffer står vid sidan av och inflikar små kommentarer då och då. När Jesper ser att Ryan återvänt med mig ler han mot oss innan han avbryter samtalet med killen han pratade med. Han går enkelt fram till oss.

"Vart har du varit?" Ler han mot mig och på bara några få sekunder befinner sig Alyssa vid hans sida och kollar undrande på mig.

"Vart tog du vägen?" Frågade hon, log varmt mot mig. Jag log svagt tillbaka.

"Jag gick på toaletten" svarade jag enkelt, aldrig att jag säger sanningen att jag suttit och gråtit på en toalett pågrund av en komplimang, dem hade tyckt jag var sjukt löjlig och lämnat mig på en mikrosekund i sådana fall.

"Okej, lång kö?" Svarade Alyssa och jag nickade. Alyssa kollade sig snabbt om innan hon sken upp som en sol och försvann in i folkmassan.

"Vill du gå ut och ta en drink?" Frågar Ryan och ler svagt mot mig, blygt och tyst nickar jag tillbaka, slänger en snabb blick på Adam som redan har sin blick vilande på mig, när han möter min blick ler han svagt innan hans uppmärksamhet återgår till samtalet mellan honom, Alyssa och Luke. Jag vänder mig om mot Ryan och följer efter honom ut på terassen där kvällsluften svalkar ner mig, det känns skönt att komma ut från huset där luften var kvav och värmen varm pågrund av alla ungdomar som befann sig där inne. Att bara komma ut i den friska luften får mig att slappna av, känna lugnet sakta rotas inom mig. Har aldrig riktigt känt ett lugn av att komma ut i naturen, för stunden kan det bero på att jag aldrig riktigt vart på en fest och att detta gjort mig mer spänd och nervös än vad jag brukar vara i mina vardagar och kvällar.

"Vill du ha?" Ryans yttrande avbryter mig i mina tankar. Först förstår jag inte vad han menar, sedan dras min blick till den guld och blå färgade ölburken som han håller i sin hand utsträckt mot mig. Tyst skakar jag på huvudet och han nickar. "Aldrig druckit?" Han höjer på ögonbrynen som är lika bruna som hans hår. Åter skakar jag på huvudet, han nickar åter och tar några klunkar från hans öl. Tanken att testa lockar, men jag motstår den tanken.

"Varför bjöd Jesper ens hit mig?" Frågar jag tyst efter att vi i några minuter stått och bara stirrat upp på den upplysta himlen där stjärnorna lyser starkt och månen står högt upp på himlen. Det jag tänkte med frågan var varför bjöd Jesper mig, skolans mobbningsoffer? Av alla personer på den kolossala skolan, väljer han lilla mig? Jag har sett blickarna från folk under kvällen, redan vetandes deras tankar. De undrar säkert hur en nolla som mig kan vara på denna fest. Själv vet jag inte riktigt vad jag gör här, varför jag valde att gå på denna fest. Att jag bestämde mig för att gå kanske var mer idiotiskt än smart?

"Varför inte? Du verkade som en snäll tjej, vi ger fan i vad alla andra tycker om dig, vad alla säger om dig" svarar han allvarligt och kollar under hela tiden in i mina ögon, för att försäkra mig om att allt han säger är sanning - att han inte ljuger om något. Jag tror honom, han låter trovärdig. Men ändå kan jag inte låta bli att undra, hur kan dem vilja ha med mig? Hur kan de ens ha sett mig i skolan? Jag är inprincip osynlig för omvärlden, ingen folk lägger märke till.

/ JustMeAndNothing