Ville bara säga tack! Kan inte fatta att 1k+har läst min denna novell/ berättelse!❤️ Asså jag kan inte fatta att det är sant!! Men tack så himla mycket. Nu fortsätter kapitlet!<3
|Aubrey|
Det hördes ett ljud. Tillräckligt högt för att överrösta allas skrik när tåget kom och körde på sin räls. Där Aaron låg. Men tåget hann inte bromsa. Om jag öppnar ögonen så skulle jag få veta varför alla skrek. Och jag gjorde det. Hans kroppsdelar hade flugit av spåret och låg nu utspridda över hela perrongen. August stod bredvid mig och grät. Jag grät också, fast det var annorlunda. Jag grät åt någon som har förstört mitt liv. Och tryckt ner mig så att jag inte vet vem jag är. Men nu är han död. Och allt var mitt fel.
DU LÄSER
Peddo Or Nah?
Teen FictionEn dag när Aubrey mår som värst dyker det upp en Kik notis på hennes smartphone skärm. Ett okänt namn dyker upp. HAHAH TÄNKER INTE SKRIVA MER HÄR Nej men, om ni vill veta resten. Så börja läsa
