The fooo novell

Kapitel 7 - Syskonkärlek

Felix perspektiv:

Herre Gud vad korkad jag var! hon kommer aldrig att ringa!

Hur fan tängte jag?

Bra, nu är jag en jävla vandalist som skriver i folks kepsar.

- Jävlar! FAAAN! Vad fan har jag gjort?

Det här kommer att förstöra allting!

Jag var en fucking idiot, men nu är det försent...

Jag skrev en fucking 7a istället för en 1a!!!

Inte bara det att jag är en skummis som skriver ner sitt nummer, jag skrev även fel! Så om hon någonsin ens kommer att försöka ringa så skulle hon inse vilken loser jag är som inte äns ger ut rätt nummer...

Amandas perspektiv:

Herre Gud vad gullig han var! så fort jag kan ska jag ringa, men inte för tidigt, då kan jag tolkas som stalker.

Min mobil laddades ut så jag kunde ringa men sen när jag hade laddat den lite hemma, då kunde jag det, och även messa Lollo! Hon är den första jag skulle berätta.

Felix var den mäst underbaraste och bästa personen jag någonsin träffat!

Att han äns satte sig brevid mig gjorde så att det flög in fjärilar i min mage och ett hopp tändes: att han kanske, bara kanske skulle säga att min tröja var fin och ta en bild med mig...

Men det här!!! Skulle jag inte ha våga drömma om!

Jag var framme så jag gick av.

- Smart tjej! var det några tjejer som sa och gick förbi mig, vadå? är man smart så fort man har glasögon... Jag kanske glömde berätta allt, jag fick glasögon när jag var 11 men jag passar inte i de, sp jag använder bara dem när jag måste, och nu så läste jag ju Felix nummer. Det är klart att jag behövde se vilka siffror han hade skrivigt!

Vänta ett tag...

Tjejerna som sa att jag var smart stod nu i en stor klump tjejer utanför en port, juste... killarnas studio.

De trodde säkert att jag skulle dit!

Det blev kväll och jag åkte hem, jag var jätte trött och när jag hade slängt i mig en Hamburgare från McDonalds till middag gick jag och la mig, jag hade helt glömt att ringa...

Felix perspektiv:

Jag visste det! hon skulle inte ringa, hon hade inte ringt i går eller under natten varför skulle hon ringa idag?

Jag var uppe tidigt för att skolan började igen, det var ju mondag...

~nästa dag~

Omars perspektiv:

- NEEEJ, Mimmi!! Du kan inte göra det här mot mig!

Vår skola brinner och du dödade honom nästan... Du försökte!

Omars perspektiv:

''Vad fick du på tal 35?'' Det var min underbara flickvän som frågade.

''19, gumman'' sa jag jag och pussade henne på pannan.

Vi satt i hennes säng och pluggade matte, man har inte kunnat skilja oss åt på den tiden vi har varigt tillsammans! vi blev ihop i förrgår men vi kommer nog vara tillsammans mycket längre tid.

Mimmis perspektiv:

''Älskar dig, men du måste gå! du vet, Mamma har bjudit in någon kille med hans barn... De kommer nog snart''

Sa jag och pussade honom på pannan.

''Lova att du aldrig kommer lämna mig!'' varför frågar han det, vadå, som min mamma lännade min pappa innan jag äns var född? klart att jag inte kommer lämna honom!!!

''Absolut inte'' han log och vi gick ner till hallen.

10 minuter senare kom de.

- Mimmi och Jakob (Mimmis storebrorsa), det här är min nya pojkvän Fredrik och hans son Oscar.

OMG, varför har hon inte sagt någonting?

Jag och Oscar stod och stirrade på varrandra...

Han var en av mina idoler, en av min pojkvännen bästa kompis och vi har bara träffats en gång... Det slutade inte så bra, och började inte så bra heller!

Och vad gjorde han här? I vårt nya hus i Göteborg? Varför hade han inte sagt någonting till mig eller Omar? eller hade han det?

Efter att vi hade haft ett stelt samtal i köket om skolan medans vi åt en liten förrätt så sprang jag och Oscar in i mitt rum.

- Varför har du inte berättat? frågade jag när jag hade stängt dörren.

- Va? jag visste det här lika mycket som du!

- Inte att vi skulle bli halvsyskon utan att du skulle in till Göteborg och träffa din nya familj! inte äns efter att jag sa att min mamma hade fått en ny pojkvän som skulle komma på besök med sin son!

- FÖRLÅT!!! Jag berättade det här faktiskt till Omar och att jag var rädd att det kanske vad du!

- RÄDD att det kanske var jag?

Oscars perspektiv:

Det där lät ju inte så bra.

- Nej inte direkt rädd... Men jag kanske inte ville berätta allt om mitt privatliv för en främling!

Varför strår vi här och bråkar!

Hon är Omars flickvän och kanske kommer bli min halvsyster, vi borde krama varrandra istället, även om vi kanske inte kom helt övertäns i början.

- Hör du äns vad jag säger? Det var Mimmi som frågade, men eftersom att jag inte alls hörde vad hon sa lutade jag mig fram och kramade om henne. Det känndes bra.

- Vad gör du?

- Kramar dig. Hon svarade, bara la sina armar om mig så stod vi där och kramades i flera minuter, kändes det som i alla fall.

__________________________

Jag är jätte glad, tack för 700 reads, 13 kommentarer och 45 votes❤❤❤

Puss och kram kära läsare!